Dikt via Per Beronius; Människan en modig själ, 24 maj, 2018
Ämne: Människan en modig själ.
Meddelande:
I dessa, de yttersta av dagar
börjar allt från dag till annan om,
till något, människan aldrig tidigare mött.
Det mesta
till oigenkännlighet sig förändrar
och varför det.
Helt enkelt, därför att stillestånd, är en abnormitet
ej hör det verkliga livet till, och vad är det väl, som förändras.
Svaret givet, när vi ser in i vårt innersta inre
där den verkliga verkligheten, står att finna
ljusår bortom mörkret.
Det, som på dirigentpulten, hållit i taktpinnen,
regerat, sedan urminnes tider.
Men i dessa, av nåd fyllda dagar, är det slut
med ett livets föråldrade spektakel.
Allt börjar om på nytt, för varje varv, i livets cykler
från en högre utsiktspunkt.
Inget, absolut inget, hör stilleståndet till
stillestånd, är inget annat, än en livets anomali.
Inte helt lätt, att människa vara
där var dag, vardag, såväl som helgdag
börjar om, på något helt annorlunda nytt.
Så det är, och inget mer med det
vad är väl människan, som av vilja fri
gång efter annan, till ett nytt varv, i den kosmiska evigheten
låter sig återfödas, något annat, än en modig själ.
* * *
_______________________________________________ Alla är vi barn av vår tid, hur kunde vi något annat vara,
när sent omsider, i backspegeln vi blickar åter,
ser en repris av den teaterföreställning, vars ridå gått ner, kanske vi oss frågar,
men hur kunde jag väl göra så, det fanns ju alternativ du Jordens barn som denna tanke tänker,
du gjorde allt som stod i din makt, det räcker det är nog, så minns då du som i backspegeln blickar åter, alla är vi barn av vår tid, så gråt ej mitt barn,
ditt bästa du gjorde, vad kunde du väl göra mer göra, det är nu dags,
Teaterföreställningen, i det förgångna lämna därhän, det är nu dags att minnas,
vi är nu alla, barn av En Ny Tid.
Denna dikt hämtad ur boken
Röster från Andromeda
utgiven 2006.
_______________________________________________