Dikt via Per Beronius: Ord och inga visor, 7 oktober, 2017

Ämne: Ord och inga visor
Meddelande:
I dessa, de yttersta av dagar
har mörkrets krafter haft mer än väl, av sina rikligt
många tusenden årens väl utmätta tid
tuppkammen vuxit.
Genom lögner och försåt, konspirationer
intrigspel och ränker, har mörkerkrafterna bestämt sig
inte släppa ljuset, den minsta foton, över bron.
Av fegheten understödd, spelar på den egna fiolen
utan hänsyn till omgivningens önskemål och behov
gör vad än den vill, av sitt storvulna ego styrt.
Men som sagts förut, krukan går tills den spricker
i dessa dagar, har den spruckit med en knall
som kan höras hela Jorden runt, från nord
till syd, från öst till väst.
Ett desperat mörker tappat fattningen
härjar på, som om inget hänt, men detta
en kvalificerad misstolkning av den riktning
i vilken vinden blåser.
Mörkrets dagar är räknade
försåten på förhand till misslyckande dömda
Gud ser allt, vet allt, hör allt.
Inget kan i skrymslena gömmas undan
sanningens minut är nära, där allt in på bara huden
skall avslöjas, offentliggöras.
Mörkerkrafternas proselyter
får ta konsekvensen av sina illdåd
och vilket är väl detta.
Här är ett fåtal ord tillfyllest
utvisning från spelplanen, tålamod en dygd
men även tålamodet har sina gränser.
I dessa dagar
där vi i början av Tusenårsriket oss befinner
gör man inte utan konsekvenser, vad egot godtyckligt
och självsvåldigt behagar.
*  *  *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
__________________________________________
_____________________________________________________________
Utan att mitt ursprung minnas, utan att något om hemligheten förstå, vägen
ut ur labyrinten förgäves jag sökte, men labyrinten, med envisheten monotoni
behöll mig i sitt grepp, tillät mig ej friheten finna, efter evigheters evighet, utan
att mitt ursprung minnas, utan att något om hemligheten förstå, stannade jag
i resignation, insåg det meningslösa att rundgången fortsätta, i ekorrhjulet
snurra, lät tanken sväva fritt, o-adresserat bad en bön om befrielse från det
ofrihetens tvång som envist höll mig inspärrad i detta mörka rum, bönhörd, en
stråle av ljus från ovan mig sändes med orden, följ mig, gå i mina fotspår, jag
skall visa dig vägen, den du i evigheters evigheter har sökt utan att finna, och
labyrinten skall ej mer förmå, i sitt okunskapens grepp hålla dig kvar i fången-
skap, porten till friheten har dig öppnats, hur finna vägen på egen hand utan
att sitt ursprung minnas, hur finna vägen på egen hand utan att något om
hemligheten förstå, hur finna svaret på gåtan om livet, dess syfte, mening
och mål.
Ett utsnitt ur boken
BORTOM 2012, Det förlovade landet i väntan på sina döttrar och söner.
Utgiven 2010.
_____________________________________________________________

You may also like...