Dikt via Per Beronius; Självupplevt, av andra världskriget, 2 september, 2018

Ämne: Självupplevt, av andra världskriget.
Meddelande:
Författaren, till detta inlägg i debatten
var en liten pojke, under andra världskriget
när Svea Rike, var isolerat, från den övriga jordiska världen
och därför självförsörjande.
Livsmedlen begränsade, kylskåpen kylda genom isblock
uppsågade under stenkalla vintrar, från “innanhavet” Vättern.
Till varje familj, “rutiga” ransoneringskort utdelade
och dessutom en broschyr, “Om kriget kommer”.
De svarta hattarna, egots koncentrat, i sitt prydno
urskillningslöst härjade.
Under nätterna, bombflygplan, i luften ovan hemmet
med sina dova, omisskännligt tydliga muller.
Krigsfartyg på de stora haven, sköt handelsfartyg i sank
trupptransporter genom landet, blott ett stenkast
helt nära hemmet.
Svarta rubriker, på bokhandelns informationstavlor
som den lille pojken, nyss lärt sig att läsa, i den första klassen
läste varje dag, en nyttig övning i läsandets konst.
Information på radion, vad som i den stora vida världen sig utspelade
där Statsminister, Per Albin Hansson meddelade, “världskriget, det andra
(1 september 1939, till 2 september 1945) har brutit ut.
Om detta, finns en hel del att berätta
men här låter jag, det nu sagda räcka
med ett litet avslutande kuriosum.
På radion, som är påslagen, och jag lyssnar på
med ena örat, när samtidigt, som detta opus sätts på pränt
kommer helt mirakulöst, oförväntat, oväntat, ett par ord
“andra världskriget”, det vi kallar slump, eller allvis avsikt
döm själv.
Med detta sagt, låter jag denna utsaga ebba ut
med en extra liten påminnelse, allt har sin Gudomliga mening
det oväntade, det enda vi kan förvänta.
Dags att låta kärleken, skönheten, sanningen
vara hela mänsklighetens gemensamma egendom
åtskillnad, hör inte mänskligheten till.
*  *  *

You may also like...