Dikt via Per Beronius, 20 maj

Per Beronius

Tema: En tacksamhetens dikt, tillägnad Änglavärlden

Ett flygplan kan inte flyga
Luft under vingarna förutan, så är det ock
Med människan

Hur mycket vi än
Av kärlekskraften understödda försöker

Vi kan inte vandra i öknen
Ej heller i motvind, stormvindens nordan
Hur länge som helst

Förr eller senare kommer vi
Till den punkt, där vi säger ifrån, det räcker
Det räcker, det är nog, nu tar jag inget mer
Av denna sort emot

De som av makthunger, girighet
Gör vad de kan, för att få kärleken på fall

Så som exempelvis, genom orden
Ge mig din själ, och jag skall ge dig hela världen
Ett av många andra, mörkervärldens försök
Att släcka ljuset

Vi må arbeta för ljuset i vårt anletes svett
Men även ljusarbetarna är människor, som inte
Kan ta emot hur mycket som helst

Mörkerkrafterna
Med deras mångfaldens försök
Försåtligt i bakgrunden, sätta käppar i hjulen

Vad gör vi då
Om inte med bestämdhet fattar beslutet
Sätter ner foten med orden, det räcker, det är nog
Måttet rågat

Nu tar jag inget mer
Av dessa beläten emot

Det mesta låter sig förändras
Förutom den Heliga vreden, när den satt ner foten
Men hav tröst

Änglavärlden med visshet vet
Vad som på Jorden, till sista kommatecken
Försiggår

Kommer ljuset och Moder Gaia till undsättning
När de mörka krafterna spelreglerna
Överskridit

Denna dikt baserad på några
De senaste dagarnas, skrivarens
Självupplevda händelser

Inget mer med det, så det må vara
I tacksamhet till Änglavärlden
När korthuset var på väg
Att rasa samman

Vem kan ro utan åror
Vem kan segla på det spegelblanka havet
Om inte kärleken, den ovillkorliga
Den som kan allt, förutom
Att ge upp

*  *  *

Mottaget av Per Beronius
—————————————————-

You may also like...