Dikt via Per Beronius; Slutstriden om planeten Jorden, 7 september, 2018

Ämne: Slutstriden om planeten Jorden
Meddelande:
I dessa, turbulensens dagar, går det inte längre
att vila på lagrarna, inte helt lätt, att människa vara.
Mörkrets förespråkare, med sina verbala kanoner
trummar Jorden, och hela mänskligheten på, i ett sista desperat försök
att den underbart sköna planeten, Jorden, Moder Gaia, annektera, ta över.
Nu gäller det, att stå ut med bombardemanget
från satans råbarkade företrädare, de samvetslösa, de komplett egostyrda, de
som har haft tummen på hela mänsklighetens öga, sedan urminnes tider.
Vad annat, än från dag till annan
från morgon till kväll, och hela natten, hålla satansverserna emot
ge inte mörkret lillfingret, då tar det hela handen.
Så än en gång, ge inte upp, med tålamod bortom alla gränser
mörkrets anhängare, proselyter, har totalt skåpat ut sig
i sin fulla nakenhet, gjort bort sig.
Har inga som helst möjligheter, att ljuset
med kärlekens, skönhetens, och sanningens företrädare, stå emot.
Minns också, med skribentens erfarenhet, inte minst
från de allra senaste dagarna, finns det, den dag som idag är
en och annan femtekolonnare kvar på Jorden, som gör vad de kan
för att kasta grus i ljusets maskineriet.
Men detta, med tydlighetens alla mått
i sin fulla nakenhet uppdagade, är en annan historia
må den, för evigt, i sin sarkofag vila i frid.
Men ändå, med detta sagt, inget mörker, av vilket slag det än vara må
kan skyddsänglarnas armada, tränga sig förbi.
så det är, och inget mer med det.
Inget mörker, av vilket slag, det än vara må
kan kärlekens, skönhetens och sanningens ljus släcka ut
och här, tar denna utsaga slut.
*  *  *

You may also like...