Jeshua via Pamela Kribbe, 22 juli, 2026

Kära vänner,

Jag är Jeshua. Jag är här med er för att påminna er om en framtid som ligger framför er, men som redan finns inom er. Ni rör er mot framtiden och samtidigt rör ni er också mot det förflutna, och återvänder till essensen av vem ni är och vem ni alltid har varit.

Att bli den man är, är i grunden en resa genom tiden, men det är också en resa utanför tiden, en inre resa som inte kan mätas i termer av linjära framsteg. Ni har alla blivit fångar i tidsbegreppet så som det uppfattas på jorden. Det är mycket begränsande att se er själva utvecklas i en linjär process från A till B, där ni blir “mer”, där ni går “framåt”. Ni hålls fångna som slavar under idén att ni måste fortsätta att utvecklas, och att det alltid finns mer bortom horisonten.

Naturligtvis finns det en utvecklingsprocess för själen, men det är en process där du minns mer och blir mer medveten om vad du redan är. Miraklet har redan skett – du är där! Låt denna insikt sjunka in för ett ögonblick, du är en vacker skapelse, där medvetandet inom dig ökar. Ju mer detta medvetande inkluderar allt vem du är, desto mer Ljus kommer att lysa in i skapelsen du är. Och den processen äger faktiskt rum i Nuet, eller snarare, i en dimension utanför tiden.

Andligt sett handlar all utveckling egentligen om att minnas vem du är. Men genom att minnas dig själv skapar du också något med tiden. Till exempel ser du på lager av dig själv – din egen rädsla, misstro eller ilska – med mildhet och medkänsla, med förståelse och kärlek, och på så sätt öppnar sig en ny bild av vem du är.

Du inser din egen oskuld, du inser ditt eget djup, och med denna insikt växer du i medvetande, samtidigt som du blir mer av den du redan är. Kärleken som flödar inom dig, som tillhör ditt väsen, blir mer synlig för världen och för andra, och mer synlig för dig. Så det finns en tillväxtprocess, samtidigt som du redan är den. Framtiden är redan inkluderad i ditt förflutna. Låt denna kunskap lugna dig, det finns ingen anledning att konstruera, skapa eller bygga dig själv – du är redan allt du vill vara. Det enda som spelar roll är att du inser detta faktum, och att du slutar kämpa med livet och kämpa med dig själv.

Det finns en ihållande illusion i mänskligt tänkande att du är otillräcklig, att det finns en brist som behöver kompletteras, att något är fel. Du kan bli väldigt upptagen med att försöka lösa denna brist, försöka korrigera den. Du utgår från antagandet att något är fel med dig och att något saknas.

Ser du att detta utgångsantagande inte är det rätta? Om du ser på dig själv på det här sättet är du hopplöst indragen i en kamp mot dig själv. Om du kan se på dig själv med medkänsla och se dig själv som ett mirakel i varandet, då sänker sig frid inom din varelse. Släpp taget om tanken att du inte är tillräcklig på ett eller annat sätt, att du inte är hel, att något inte står rätt till med dig. Vet att du ovillkorligen är en del av Gud, av skapelsen, av allt som lever. Släpp taget om strävan efter att bli hel.

Det låter galet, för strävan efter att bli hel verkar vara kärnan i den andliga strävan. Men i själva verket, när du går in i en kamp med livet och med tiden, för den kampen dig längre bort, från dig själv. Det finns alltid känslan av att saker borde hända snabbare än de faktiskt gör, och så uppstår besvikelse och frustration.

Men miraklet du väntar på sker inte i tid, inte genom att sträva, arbeta och kämpa. Det sker oväntat, helt plötsligt, när du inser: ”Jag är det redan, och det är bra på det här sättet – att jag är en del av mänskligheten med allt som hör till, ljusa och mörka känslor, tankar och sinnesstämningar.”

Om du kan se på allt med ett leende, med varm förståelse, eller till och med humor ibland, då kommer du väldigt nära den helhet som avses i sann andlig visdom. Det är att flyta med det som är, att inte gå emot livet, utan låta det utvecklas naturligt. Den inställningen är det som för dig till ditt mål. Livet självt vill röra sig i och genom dig, och om du antar att livet är bra, att det är riktat mot helhet, då behöver du inte skapa det, det händer av sig självt. Det enda du behöver göra är att ge upp illusionen att du inte är tillräckligt bra, att det är något fel på dig, eller att du behöver arbeta med dig själv.

Jag vill be dig att delta i en visualisering där jag för dig i kontakt med korsets symbol – ett inre kors. Föreställ dig ett kors som löper genom din kropp: dina armar är korsets horisontella balk och resten av din kropp är den upprättstående balken. De förbinds i mitten i nivå med ditt hjärta. I den här bilden förbinder den horisontella balken dig med den synliga världen runt omkring dig här på jorden. Det är din koppling till den fysiska världen, till människorna runt omkring dig och till samhället.

Sedan finns det dimensionen av den vertikala balken, som löper från din krona in i kosmos och förbinder dig med himlen, kan man säga – med det kosmiska, det andliga, din själ. Längst ner i den vertikala balken finns jorden som dina fötter vilar på. Konsten att leva är att, så mycket som möjligt, stanna kvar i den centrala punkten mitt bland alla de influenser du upplever och de val du gör. Det är här, i korsets centrum, som de två strömmarna naturligt möts, där du står i förbindelse med ditt högre jag, din själ, och din förbindelse med jorden. Det vertikala flödet, som samtidigt är förbunden med livet på jorden, världen omkring dig genom det horisontella flödet.

Se om du kan observera inom dig själv var ditt medvetande oftast befinner sig i den här bilden av korset. Föreställ dig att ditt medvetande är en ljusboll. Titta på var den normalt befinner sig, i mitten, lägre eller högre? Mer i den horisontella strålen eller i den vertikala strålen? Lägg bara märke till vilken bild som spontant uppstår, där ditt medvetande oftast befinner sig, och se hur det känns för dig.

Föreställ dig nu att ditt medvetande, den där sfären av ljus, är helt centrerad i ditt hjärta, där de två strålarna korsar varandra, och se vad det gör för dig. Vad skulle möjligen kunna förändras i hur du är, nu i världen? Skulle du kunna göra vissa saker annorlunda, eller relatera till människor på ett annat sätt? Se vad som krävs för att vara helt i korsets centrum.

För vissa av er kan det vara så att ni är för mycket placerade i korsets horisontella arm – att er uppmärksamhet absorberas av omvärldens sysselsättningar, och att ni förlorar kontakten med er inre, kosmiska kanal. I längden kommer detta att göra er rastlösa, eller trötta och otillfredsställda. Eller så kan det vara så, att ni ibland är för mycket på den vertikala axeln, att ni lever väldigt mycket inom er egen inre värld, och att det utåtriktade flödet inte är tillräckligt.

När ni inte kan uttrycka er tillräckligt i omvärlden är det en indikation på att det inte finns tillräckligt med energi som flödar utåt inifrån. Se hur det är för er. Föreställ dig att du är i centrum igen, och att du genom att vara där är förbunden med din själ, med det andliga, och att du därifrån ibland kan känna väldigt tydligt vilken din väg är. Du har intuitioner och insikter, och det ger dig en känsla av glädje och hopp. Frågan står då framför dig, hur översätts detta till världen, till den fysiska verklighet du lever i? Då uppstår också frågan om tid. De intuitioner och insikter du får från din kosmiska, vertikala dimension är tidlösa, medan det du möter från världen i den horisontella dimensionen arbetar med tid och materia, och gör planer, och vill se resultat. Så föreställ dig hur du kan kombinera båda på bästa möjliga sätt.

När du är i centrum, är du i ditt hjärta. Föreställ dig därifrån öppen för din själs maningar – de mjuka viskningar som då och då kommer till dig och säger dig vad som skulle vara glädjefyllt och inspirerande för dig att göra i ditt liv. Se nu om du kan lyckas ta emot dessa upplysningar i ditt hjärta, och därifrån utstråla dem längs den horisontella axeln ut i världen. Känn om du kan hålla fast vid din själs ljus, så att hela korset livas upp av ditt ljus. Se vad du kan behöva för att förbli trogen dessa insikter och din själs ljus.

Det är viktigt att du förblir förbunden med både ditt inre liv och ditt yttre liv. Dessa två dimensioner bör vara i balans för att du ska känna dig verkligt uppfylld som människa. Men inse att i din själs, eller ditt högre jags, vertikala riktning ligger den väsentliga sanningen att du redan vet allt du är. Du är miraklet; du är en del av Gud, villkorslöst. Tro inte på världens dualitet som säger att du behöver bli alla möjliga saker, eller förbättra alla möjliga saker i dig själv. Ha tilltro till miraklet; inse det i dig själv, så som du kan känna igen det i en annan.

Miraklet i ens varande, ens essens, finns alltid där. Var trogen den inre vetskapen när du kliver ut i världen. Det finns ett behov i denna värld för denna insikt, och för det flöde av energi som kommer från den tidlösa dimensionen, från själen. Det är alltid utgångspunkten för verklig inspiration. Var inte rädd för att låta det flödet fritt komma in i världen. På så sätt manifesterar sig din själ i tid, i rum, i materia, och det ger inspiration till dig, och även till andra.

Den horisontella axeln som förbinder dig med världen orsakar ofta spänningar inom dig. Det kan finnas påtryckningar på dig utifrån, vilket får dig att tro att du behöver göra alla möjliga saker. Det är en press som drar dig bort från dig själv och kan få dig att vilja avvärja hela omvärlden och leva mestadels inom din inre värld, bort från samhället. Men den nödvändiga konsten är att föra fram din egen själs Ljus, och därmed vara trogen din själs maningar, samtidigt som du förblir förbunden med omgivningen utanför dig. Att föra fram ditt Ljus är den största gåvan du kan ge till andra, för då uppmuntras andra att göra detsamma.

Var inte rädd för ditt eget Ljus. Håll kontakten med din själ, och även med världen, för det är definitivt din uppgift just nu: att utstråla vem du är i världen – inte att dra dig tillbaka från denna värld, utan att stanna kvar i den, och att utstråla ditt Ljus.

Jag tackar er alla för er närvaro. Jag är med er, som en vän, och står bredvid er. Med glädje inser jag ert under. Ha tro på allt ni kommer att göra.

Översättning, Marie-Anne