Merlin via Galaxygirl | 18 januari 2024
Merlin via Galaxygirl | 18 januari 2024
Merlin 18.01.2024
Hälsningar, studenter! Jag antar att ni alla är redo att lära er mycket ikväll? Ja? Herregud, vilka trötta ansikten. Låt oss byta ut dem mot ljusa och ivriga fortsättningar, eller hur? För det finns mycket att vara exalterad över och alltid mycket mer att lära. Livet är en upptäcktsresa, av självreflektion, av expanderande kunskap. Och det är precis vad detta jordprojekt har handlat om, expansionen av medvetenhet.
Ni visste när ni var på väg att dyka in i dessa köttsliga fordon att ni skulle glömma, och det var ganska älskvärt för er eftersom du visste att du skulle få möjlighet att komma ihåg, i sinom tid, när stjärnorna kom i linje med ditt öde och du var på väg till självmedvetenhet, igen. Och kom ihåg, elever att vi alltid har möjligheter att lära oss i den astrala sfären i de högre dimensionella echelongerna. Men det som är intressant, och ja, det gäller många av er, mina elever, det som är intressant är hur denna självupptäckt verkligen är en planetarisk upptäckt, och en universell upptäckt.
Jag vet att jag har sagt, och jag kommer att fortsätta säga, tills att ni mår illa faktiskt, att vi alla är ett. Vi är alla sammankopplade som ett gigantiskt bikupemedvetande. Det mänskliga kollektivet börjar bli ganska smart och självmedvetet, men det som intresserar mig mer är de hjärtsmarta, som jag hoppas att ni förstår att det är den viktigaste intelligensen. Hjärtats intelligens, de mänskliga och universella hjärtana, det är vad uppstigning handlar om! Upptäckten av livet inuti det universella hjärtat som slår individuellt och ändå som ett. Mitt hjärta är kopplat till ditt. Mina erfarenheter, även om de är väldigt olika era, är givetvis förbundna med era, eftersom vi är individuella fraktaliserade aspekter av samma Källa, vilket faktiskt, ärligt talat, är väldigt spännande för mig. Vi är som olika aspekter av en skimrande diamant. Vi ser utifrån perspektivet var vi är placerade på diamanten, eller hur? Och ändå är vi alla på samma diamant. Vi är stjärnstoff, av diamanter, i ett kolskal. Diamanter är komprimerade – högt komprimerat kol – och ni vet detta, mina blommande geologer av andliga naturer! Var var jag?
(Merlin puffar på sin långa trollkarlspipa och lila glittrig rök fyller luften). Galaxygirl verkligen, du borde inte låta mig gå iväg på sådana utvikningar. Men åh, jag tycker om dem så. Jag tror att vi diskuterade himmelsfärd. Nu är uppstigning ungefär som den här lila röken som jag tycker om att illustrera med. (Han visar mig den lila röken som blir galaxer från tomrummet, gnistrande och nya. Han visar mig olika dammkorn från molnet som hoppar in på de rökiga planeterna och stjärnorna för att få en upplevelse, och ändå är allt samma lila magiska rök.)
Ah, ja, det är ett bra exempel. Och naturligtvis, era drakar, era djur, alla skapelser som ni har i er värld skulle vara en del av detta. Mänskligheten måste lära sig att se sig själv som en del av alltet så att striderna kan upphöra. De måste ta slut.
Det är dags. Det här har varit en så tröttsam värld. Jag har inte förkroppsligat mig sedan 1100-talet. Jag föredrar att undervisa i de höga klassrummen, där jag har kamratskap med mina kollegor av olika galaktisk natur. Det är uppfriskande att se hur lika och ändå hur olika vi är. Mänskligheten kommer att drabbas av dessa fakta förr eller senare när galaktikerna visar sina händer. Ah, ni gillar inte den frasen. Istället, vad sägs om att visa sin kärlek till mänskligheten och kliva in i stridigheterna? Ja det är bättre. Galaxygirl, har du frågor?
(Ibland Merlin, i dessa täta kroppar är det svårt att känna Guds kärlek. Kan du prata om det? Om den isolering som Ljusarbetare känner?) Ah, ja, frågan om ensamhet och avskurna känslor. Tja, kära, det är samma sak.Det är energin av separation, av ensamhet. För titta på alla dessa vackra partiklar av glittrande lila rök. Hur kan varje dammkorn i detta gigantiska moln vara ensamt? De är sida vid sida med sina andra aspekter.Knepet med jorden är att varje dammpartikel, varje människa, kände en känsla av ovärdighet, som om de inte var värdiga att vara en del av helheten, en dammpartikel av Gud, om du så vill, och så naturligtvis skyr de den möjligheten till sanning och stänger den dörren, vilket skapar ensamhet och rädsla. För om man inte är värdig Guds kärlek, är man då bara värdig bristen på Guds kärlek? Och det är en skrämmande plats verkligen. Det är i själva verket vad era religiösa institutioner har byggt upp och tvångsmatat er med. Synd och död och separation och brist, mörker och eld. Det är verkligen helt löjligt. Hur kan Guds kärlek vara något annat än kärlek? Hur kan Gud skiljas från sig själv? Och ändå är det den stora illusionen. Och så när man finner inom dem att de är värda kärlek, för att de är det, och att de därför är värda att älska sig själva och älska sina systrar och bröder, då är det en drastiskt annorlunda världsupplevelse, eller hur? Den enda separationen i denna värld är separationen av sinnet från hjärtat. Separationen av sinnet från hjärtat är en mycket farlig plats att vara på. Många världar och riken har fallit med en sådan splittring.
Ja, studenter, Gud, Universella Källan, Skaparen är kärlek. Och det är därför det här projektet är så oerhört viktigt. För att ni är så älskade. För att Gaia är så älskad. Och eftersom vi alla är medvetna om att vi är uppkopplade – misslyckas du så misslyckas vi. Och så kommer det inte att bli något misslyckande. Nu, om det stora uppvaknandet kommer att vara just nu, eller om fem minuter eller fem år, vet jag inte. Hur kunde jag veta det, som en gammal professor i dammiga böcker och lila rök? Men jag känner Gud. Jag är vän med Skaparen.Jag har levt tillräckligt länge för att jag med säkerhet kan säga att du är pärlan på havets botten som är värd att göra allt för att hitta. Och så kommer Gaia att hittas, och alla på henne är älskade. När ni känner denna kärlek, verkligen känner den, kommer er värld att förändras. Och det börjar inombords.
Som en aspekt av kosmos, när ni älskar er själva så älskar ni helheten. När du älskar din nästa, dina irriterande kollegor, allt, när du älskar dem, älskar du allt och du helar kollektivet bit för bit, vänligt ord för vänligt ord, skratt för skratt. Och så för den andra delen av din fråga, ensamhetsaspekten, ja, den finns i sinnet. Sinnet är det som är ensamt för det längtar efter hjärtats visdom. Sinnet är datorn och hjärtat är mjukvaran, som programmerar kärleken in i världen runt vilken man lever. Ser ni?
Bra frågor! Jag känner en viss cynism i gruppen i stort. Ni har gått igenom mycket. Men nu, kära elever, när ni alla omvandlar och bearbetar mycket av det omedvetna kollektivet, vet att när ni har vågor av kommande rädsla för rädslor, eller för saker som ni trodde att ni redan läkt, så har ni förmodligen redan gjort det, men läker en del för någon annan, tjänande helheten. Plus att era psykiska förmågor verkligen blir ganska angelägna, vilket också är spännande, och så kanske du plockar upp känslorna hos dem som omger dig på jobbet eller hemma. Och du gör dem alla en tjänst när du inte skickar de där irriterande känslorna mer irritation – utan mer kärlek. För det finns gott om irritation i den här världen just nu. Det är dags för mer kärlek. Mer kärlek och mer magi!
Är ni inte sugna på teleportering? Vi tränar ikväll. På mitt kontor. När ni är redo och nickar till, ha då för avsikt att komma till min studie för ytterligare lektioner. Slut på denna lektionen.
~ galaxygirl
Översättning: Lars-Eric
