Moder Gaia via Galaxygirl, 5 september, 2020

 

Gaia 20.9.2020

Jag är Gaia. Jag stiger upp i frekvens ögonblick för ögonblick, andetag för andetag. Tidvattnet är mitt andetag. De till synes oändliga cyklerna från förflutna tider slutar. Ett nytt ögonblick, en ny tid börjar nu på min form. Dyrbara barn, ni håller ljuset så troget, så starkt att detta verkligen är möjligt. Jag är så kär i dig. Jag är så tacksam för dig. (Hon gråter av glädjetårar). Det har gått så länge, så länge att jag har blivit nedsänkt i de lägre dimensionella vägarna och de har kvävt andan. Det här är varför de mörka vill kväva dig, eftersom de känner att de kan skada mig ytterligare. Men de kan inte. Jag är högre nu. Mina interdimensionella matriser expanderar ständigt, växer och berikar alla som är anpassade till dem. Himlen är vackrare, eller hur? Barnen skrattar och leker på gatorna igen. Snart kommer gatorna att vara asfalterade med en högre frekvens. Gemenskaperna kommer att vara sammanhängande. Alla kommer att vara i tjänst för den andra. Jag ser att detta har hänt omedelbart. Jag arbetar hand i hand med vår älskade Prime Creator. Jag är helt avstämd med kärlekens främsta direktiv. Jag är kärlek nu, jag har uppnått denna form för en tid sedan. Många av er håller på att bli kärlek i en mänsklig form. Jag är kärlek inom en planetarisk kropp. Min kropp expanderar, växer, fördjupas och ändå stiger samtidigt. För allt går allt längre mot ljuset. Jag önskar att du ska veta att jag inte har ont, att jag är helt avslappnad inom denna process. Du ska göra detsamma. Det blir en enklare övergång för dig, älskade barn, älskade vänner. För du är mina bröder och systrar från stjärnorna här för att rädda mig och för att rädda mänskligheten från de nedstigande järngreppet. Du måste känna detta, hur riktigt tacksam jag är för dig.

Allt går framåt. Det yttre kaoset kan tystas av ett stilla och tyst sinne, ett hjärta som är i lugn och fast i ljuset. Många mästare levde under kaotiska tider. Så är det för dig. Och så är det. Ljuset överskrider mörkret. Andas med mig. (Jag ser cyklerna på henne, årstiderna, frön planteras, groddar, växer, skördas. Jag ser månens cykler. Jag ser tidvattnet, solen. Jag ser att allt är som ett mycket invecklat gränssnitt för en klocka med för många växlar för att helt kunna förstå. Jag ser att den här klockan nu i sig är ett redskap inom en annan större och större klocka, och allt är i perfekt timing och gudomlig planering och ordning. Jag ser en blixt av ljus. Allt är still. Allt är plötsligt känner jag kärlek som en tjock filt som omger mig. Det får mig att vilja gråta. Jag känner plötsligt att jag hör hemma, för det är det så många av oss har saknat, den här känslan av kärlek och tillhörighet. Jag ser mjuk rosa dimma omsluta mig, omsluta Gaia. Jag ser ljusstäder falla ner. Jag hör skratt, skrik av glädje, av återförening. Allt är ljus. Nu är allt grönt. Jag ser frodigt vått gräs på mina bara fötter. Jag går på svalt, vått, tätt gräs som lyser grönt. Jag kan bara se vidder av grönt med ljus ovanför). Barn vi är nära. Vänta. Håll i mig. Håll i hoppet som finns inom dig. Håll på kärleken. Var den kärlek som du är, att vi är, och vi kommer att göra detta tillsammans! Jag är din mamma Gaia. Jag älskar dig helt, helt, djupt, helt. Var förnyad i min kärlek, i min närvaro och låt oss börja ett nytt högre och mer härligt äventyr tillsammans. Var inte rädd för de förändringar som omger dig, för den yttre världen går sönder. Hjärtans inre förändringar ska vara ditt fokus. Det är ditt heliga fristad. Du kanske bor i mitt kristallina hjärta med ett ögonblicks varsel. Vi ska läka tillsammans. Jag är Gaia. Var i fred.

~ galaxygirl

Du gillar kanske också...