Moder Helena via Beatrice Penninger – Den stora Prövningen, 16 april, 2022

 

Moder Helena via Beatrice Penninger 22-04-16

Ni är i slutfasen av den dualistiska tidsåldern, käraste vänner.  Har vi inte alltid känt till att det är svårt att förändras? Det är ju en mänsklig sanning om någon. När man är tvungen att förändras så hiskeligt snabbt som ni nu gör så inträffar växtvärk. 

Vad jag vill säga är att växtvärken inte är farlig, den är nödvändig. I själva verket har ni förberetts mycket länge för denna förändring, men precis såsom fröet ligger i träda med alla sina egenskaper under den långa kalla vintern och plötsligt får enorm fart när solen stålar värmer dess potential tillsammans med omgivningen så får ni också just nu en hiskelig skjuts framåt , – om ni vill. Jag säger det igen , OM NI VILL. 

Det krävs mer av er nu. Det krävs eget tänkande. Det krävs eget handlande. Ni är vana vid att bli serverade sanning, efter sanning och tro att de som vet mer förklarar för de som inte har tid eller möjlighet eller kapacitet att söka själv. I själva verket kan det inte vara mer fel. 

Ni är i nålsögat, ni är i den stora prövningen, ni är mitt i apokalypsen eller det stora karmafallet. 

Ni som vågat öppna Pandoras ask och låta sanningarna välla fram, de hiskeliga, monstruösa precis som de vackra, blida har en gigantisk uppgift som är nog så svår. Ni hittar varandra lättare än någonsin och det är gott och väl men i kontakten med den gamla världen kan det bli svårt. Ni måste balansera för att inte bli förskjutna, utmobbade och förlöjligade, hånade. 

Ni hittar varandra för att kunna stödja varandra, men inte för att ni ska polarisera återigen. Häri ligger eran prövning. Kärleksflödet pulserar lättare mellan själar som har dessa öppnade Pandora- askar ,men ni måste inse att vi alla är ett oavsett öppna eller stängda hjärtan, esoterisk kunskap eller inte. 

Det goda i kråksången är att ni har tillgång till de finstämda energierna nu på ett sätt som ni inte haft tidigare. Vi kan likna det vid att om ni tidigare spelat på ett visserligen mycket fint men enkelt trä-klockspel så kan ni plötsligt allihopa dra toner på en harpa. Harpan ger er tillbaka det ni behöver för att kunna bidra med er själva i det stora karmafallet. 

Det finns inga genvägar, käraste ni. Vi måste tillsammans öppna dessa gigantiska brunnar av kunskap och sanning, tömma dem och röra om i grytan så att syre kommer till. 

Det är ingen slump att man vill hindra er från att andas in syre. Genom syret så föds det nya livet. Där syre inte får finnas dväljs mögel och sjuka bakterier. 

Människan är ingen atrificiell mögelvarelse. Människan är frisk och sund , med i grunden goda intentioner och ett gott kärleksliv.  Hon har ett blomstrande kött och en välsignad tankeförmåga och en kreativitet som är bortom fattningsförmåga. 

Människan vill inte längre vara slav, hon vill vara fri som fågeln. Men för att hon ska kunna bli fri så krävs det mod att våga se och mod lämna det gamla. Mod att släppa rädslan och att välja kärleken. Mod att stå fast i er själva när det stormar och blåser och haglar. Ni är på väg…. 

                                                 Helena 

You may also like...