Natt och dag – Dikt via Per Beronius, 11 november
Tema: Natt och dag, människans båda Skyddsänglar
I dessa nådens dagar, vänder livet om
Mot det som var, i en evighetens gången tid
Där människorna levde i frid, fred och sämja med varandra
Och allt annat liv, som hör planeten Jorden, Moder Gaia till
Allt liv, från det till formens minsta, till det största
Respekterades, sågs som Heligt
I de nuvarande, turbulensens dagar
Må vi oss påminnas om ett gammalt talesätt
Som fortfarande äger sitt berättigande, det är som mörkast, innan gryningen
I denna tid, där prövningar oss möter, i en tillsynes evig kavalkad
Och varför det, ett kort svar på denna fråga
Varför ansökte vi om tillträde till Jorden
Detta Universums Universitet, med sina extremt höga inträdeskrav
Om inte för att jobba med oss själva och varandra
Ett oundvikligt uppdrag
För att komma vidare, på den med törnen beströdda smala stigen
Som i sinom tid leder oss till Himmelriket på Jorden åter
Det fordras mod
Tålamod och kärlek utan gräns
Innan vi efter livstiders mångfald, i Moders-Fadershuset åter är hemma
Det hem vi i ungdomlig yra lämnade för att klara oss på egen hand
Likt det lilla barnet som säger “kan själv”
Vad har väl varit svårast
På denna nomadens, vandrings och uppstigningsresa
Om inte den oundvikliga förlusten av minne
Från det ena livet till det andra
Vilka vi är, varifrån vi kom
Och syftet med denna evighetslånga glömskans resa
Vi får ingenting för ingenting
Allt, vad det än vara må, måste balanseras
Inte att förglömma, under denna Golgatavandring
Det vi i den välsignade ryggsäcken bär med oss, med sitt kärlekens
Skönhetens och sanningens innehåll
Allt det vi behöver
För denna kosmiska resa har vi med oss
Minns ock orden, be och ni skall få, så och ni skall skörda
Skyddsänglar tvenne vid vår sida går, lämnar oss aldrig ur sikte
Under dagen eller natten, där kroppen slumrar sött i halmen, medan själen
Gör sin nattliga frihetens resa i den eteriska världen.
“Människa gläd dig, Frälsaren är kommen”.
* * *
Mottaget av Per Beronius
———————————————–
