Dikt av Per Beronius

Tema: Ett Himlens konstverk

För min inre syn växer det fram ett land
Ett land som det mänskliga ögat aldrig har mött

Ett jungfruligt land ur den ovillkorliga kärleken fött
Ett land, med tinnar och torn omslutna av det gyllene ljuset
Där friden och freden för evigt råder

Där människor i endräkt lever
I ömsesidigt samförstånd och respekt för varandras olikheter

Åtskillnad av vilket slag det än vara må inte existerar
Där alla människor på Jordens rund står varandra nära
Är systrar och bröder

Du är jag, jag är du
Allt blott kärlek och inget annat är
Ett land inbäddat i det gyllene skimrets mjuka famn

Något mig säger, jag har varit där
Om än det mänskliga minnet mig sviker

Men det finns något annat okänt som denna saga berättar
När jag medvetet kopplar bort bruset från min mänskliga hjärna
Och det av rädslan och förnekelsen styrda förstorade egot
Som ständigt söker människan på villovägar föra

Då förunnas det mig att känna och se
Ett landskap som inom sig friden och freden bär

Och samtidigt uppleva
Glädjen att finnas till, där inget saknas, allt är perfekt
Och ändå ständigt växer, sig utvecklar mot något okänt högre nytt
Bortom ordens beskrivning

Hur beskriva det som saknar ord
Som ännu inte tillgängligt är, den dolda vision
Var människa inom sig bär

Men den tiden kommer, och det är sant
För så är det av Gud förordnat

Så står det i den Heliga skrift
Med sirliga bokstäver i eldskrift skrivet

Om än den dag som idag är
Denna vision inte finns inom räckhåll
För det mänskliga psyket

Skall den dag komma
När den rätta ”tiden” är inne

Pusselbiten finner sin rätta plats
I det Himlens konstverk som ständigt växer
För evigt sig utvecklar

Det evighetens konstverk
Där konstnären aldrig lägger sin sista hand

* * *
Mottagen av Per Beronius
———————————————-