Per Beronius, 4 mars 2015

Tema: En uppföljare till dikten
”Ett utsnitt ur det som sker här och just nu”

Kärleken åter till en prövad planet
Solen i zenit, fullmånen lyser

Hoppets Stjärna håller sin vakande hand
Över mänskligheten

Ord från en gången tid
Vad mörkret har skapat är vanskligt och kort
Dör likt en stormvind i öknen bort
Ord, som mer än en gång
Tål att repeteras

När våldet det nakna, i dessa dramatikens
Senaste dagar

Med tydlighetens alla mått mätt inför öppen ridå
Sig uppdagar, vad annat göra
Än, till mörkret skicka ljus

De mörka makthavarna
Tycks renons på förnuftets alla gränser
Tagit mer än ett steg för mycket
Den röda linjen överskridit

Alla medel tagits i bruk
Att en frihetsälskande mänsklighet hålla i schack
I armod och förtryck

Mörkrets hantlangare inför öppen ridå
Sig avslöjat i sin fulla nakenhet

Men människan är intelligent
Drar sina egna slutsatser, bortom den sig ständigt Monotont upprepande lögnens retorik

Spelet genomskådat i sin fulla vidd
Människan låter sig inte längre duperas

Det finns en gräns
Som de mörka makthavarna
Inte tillåts överskrida

Den sista droppen
Fått glaset att svämma över
Människor i mångtusental på gator och torg
Visar unisont var de står, med blommor i hand
I en sorgens marsch

Dessa de senaste flämtande dagar
Visar med tydlighetens alla mått mätt
Vändpunkten är nådd, vi vill inte ha mer
Av denna sort

Mörkret på Moder Gaia
Kommer till sitt oåterkalleliga slut
Den nya tiden har satt ner foten
Satt sin tydlighetens gräns
Hit, men inte längre

Mänskligheten befrias
Från sitt tyngande ok

Allt börjar om på nytt
I Den Nya Tidens spiral av ljus
Kärlekskraften en gång och för alla
På Jorden tar över, inget alternativ är givet

* * *
Mottagen av Per Beronius
————————————————