Sananda via Pamela Kribbe, 29 mars

Jesus Sananda

Jeshua via Pamela Kribbe: Det Stora Mysteriet

29 mars 2016

 
Det finns ett stort mysterium i universum, och mysteriet är att där finns någonting, istället för ingenting – någonting existerar. I universum finns det liv, ljus och medvetenhet; livet dansar och rör sig. Hur kommer det sig?

Det är viktigt att ni först förundras över livets mysterium, ljus, och medvetenhet. Dessa element kan inte existera i isolering; där det finns liv finns det också ljus och medvetenhet. Ljus gör så att livet uppkommer.

I ljuset finns en drivkraft som gör att medvetenheten höjs upp, tills den kommer till en punkt där den kan reflektera av sig själv, bli självmedveten. När medvetenheten kommer till den punkten, kan livet bli medvetet och kan forma sig själv. Livet kan välja och göra framsteg, och då kan något sådant som bildandet av ett Jag uppkomma, ett Själv. Detta är födelsen av själen.

Men jag ska ta ett steg tillbaka och beskriva principerna av liv, ljus, och medvetenhet. Var kommer det ifrån? Vad är livets ursprung? I Kosmos sköte är det tomt, ett tomrum som andas: en fullhet i tystnaden. Det är livets ursprung, och ni kan ansluta till detta ursprung genom att andas in tystnaden. När ni andas in tystnad och stillhet, och fokuserar er uppmärksamhet på in- och utandning, då ansluter ni till den primära källan av Varandet.

Denna tysta början, grunden för allt liv, fortsätter att vara närvarande i var och en av er. Den lever och andas inom er, oavsett vad ni gör eller inte gör. Ursprunget, början – det tomrum som finns där från vilket allt föds – finns fortfarande inom er. Att inse det gör er fria, och tar bort begränsningarna om vilka ni är. Det visar den relativa, dubbla naturen av er individualitet.

I det initiala tomrummet, i det utrymmet, finns det ännu inte individualitet, det finns ingen unik själ. Det är bara ett rent ”Är” eller Varande. Känn mysteriet i detta Varande; Det omger allt. Utan denna Varande-grund, skulle ni inte existera; Den genomsyrar och vårdar er.

Vad är det? I denna tystnad lever Guds andetag. Gud är obestämd, odefinierad och öppen. Gud är formlös: den som inte är individualiserad. Gud är medveten om allt, men i detta stora område av gränslös medvetenhet, som är Gud, finns det fickor eller håligheter, där bristen på medvetenhet dominerar. Denna brist på medvetenhet gör det möjligt för livet att växa och blomstra där.

Gud, Anden, har skapat platser där liven är omedvetna, varifrån en önskan om medvetenhet kan utvecklas och växa mot ljuset. Ni befinner er i en sådan hålighet inom medvetandet som är Gud. Gud var tvungen att skapa en mindre medvetenhet för att individualitet skulle utvecklas.

För att skapa individuella liv, behövde Gud göra något paradoxalt, eftersom Guds väsen är allt. Allt som finns är Gud, både i vad som är möjligt och vad som inte är möjligt, så Gud var tvungen att skapa platser med mindre medvetenhet, för att tillåta själen att födas. Själen är en definierad och begränsad medvetenhet, som finner sin väg genom tid och rum, som alltid söker förening med Gud då den föds. Själens födelse var ett språng in i mörkret av glömska.

Genom att skapa medvetenhet på individnivå, skapades något nytt, något stort skapades av Gud: en levande medvetenhet som växer, är dynamisk och i vardande – livet i förändring, ett tillstånd av varande. När medvetenheten innehåller allt, och även inkluderar alla möjligheter, finns det ingen möjlighet till dynamisk tillväxt, från omedvetenhet till full medvetenhet.

Det är bara genom denna dynamiska process som ljuset skapas i spiralen av växandet från själen: från dess födelse till sin ungdom till sin mognad. Det är denna tillväxt inom tid och rum som kommer att öka medvetenheten om Gud.

Själen lever i ett kärleksförhållande med Gud. Gud är själens Källa, dess Ursprung eller matris, och det mål mot vilken själen strävar. Och Gud skapar själen så att Gud kan hitta tillfredsställelse av själens längtan till varande, med djupa känslor som resultat. Mysteriet är att Gud själv, på detta sätt, blir synlig, konkret, empirisk genom det individuella medvetandet som själen bär inom sig själv. Det är syftet med födelsen av själen.

Själen dras iväg och förlorar sig in i medvetenhetens håligheter, åtminstone delvis. Detta är nödvändigt för själens väg, eftersom det är viktigt att den når ut och, frivilligt återvänder till den gudomliga medvetenheten, den allvetande, den allsmäktige. Det är därför det onda, det som betraktas som “dåligt”, är en del av dess resa.

När själen når ut mot början, mot kärnan av vem hon/han är, mot Gud själv, är det just i detta tomrum – den obegränsade och allomfattande karaktären av Guds Väsen – den upplever sin befrielse. Själen har då kommit hem.

Ljus och mörker är element som tillhör själens resa. Agerandet av ljus och mörker skapas, eftersom Gud drar tillbaka sitt medvetande, eller döljer det, i vissa delar av Kosmos, och det ger själen fritt spelrum. Skapandet av själen är faktiskt en kontraktion, en begränsning av medvetenheten. Men denna process har ett syfte, eftersom det är just i kontraktionen det finns en rörelse, en process av insikt som är viktig och värdefull, och denna process skapar ljus.

Ljus framträder då den individuella medvetenheten öppnar sig mot den gudomliga källan. Ju starkare ljuset blir, desto mer växer medvetenheten och anslutningen till Ett, kontraktionen öppnas sedan gradvis till full medvetenhet. Detta samspel mellan kontraktion och allvetande är kärnan i skapelsen. I denna dans mellan de båda polerna, kommer Gud till Sitt största uttryck.

Jesua

Översättning: Margareta och Hans Jonåker

 

© Pamela Kribbe

www.jeshua.net

“Jeshua: The Great Mystery,” Channeled by Pamela Kribbe, March, 2016,

at http://www.jeshua.net/mornings/mornings13.htm

 

 

 

You may also like...