Saul via John Smallman, 18 oktober 2015
Saul via John Smallman, 18 oktober 2015
Er Enhet kommer att resa sig i all sin prakt och härlighet för att förbluffa och glädja er.
De flesta av er har problem med sanningen att Alla är Ett. Som åtskilda människor, individer i era egna separata kroppar, är det mycket svårt för er att föreställa er att vara ett med någon ni ogillar, för att inte tala om med någon som generellt betraktas som kriminell eller som en förtryckande diktator. Men detta är bara illusoriska aspekter av er själva som frambringats av försöket att separera er från er gudomliga Källa. När ni vaknar upp, som ni oundvikligen kommer att göra, för det är både er och Guds vilja, kommer er Enhet att resa sig i all sin prakt och härlighet för att förbluffa och glädja er.
Era olika kulturer och etniciteter har mycket komplexa och precisa standarder för beteende vilket ni blir lärda att anpassa er till under uppväxten från barndom till vuxenliv. När ni blir vuxna är dessa standarder så inrotade att ni aldrig ens tänker tanken på att ifrågasätta deras giltighet eftersom ni ”vet” de är riktiga. Och naturligtvis kommer ni regelbundet i kontakt med människor från andra kulturer och etniciteter som ni tycker beter sig ”konstigt, opassande, oacceptabelt”.
Kärlek är helheten, Allt som existerar, och den är levande. Den är som ett energifält, ett kraftfält, en oändlig kraftfull ström(som t.ex. elektricitet) som kan användas på många olika sätt. Det är kraften eller energin som gör era kroppar, den fysiska formen av alla levande varelser, levande. När en levande varelse dör ser ni det som att livet avslutas för att dess fysiska kropp inte längre fungerar tillfredsställande och börjar förfalla. Och inom illusionen förefaller det vara på det viset. Men, som modern vetenskap har upptäckt, kan energi aldrig förloras, och livskraften som fanns i den fysiska formen har faktiskt bara lagt ner den och fortsatt vidare. Som jag tidigare sagt, det finns ingen död i så motto att döden, som ni uppfattar den, är ett ögonblick då livet permanent avslutas. Livet är evigt, livet slutar aldrig, det kan ändra form, vara formlöst, men det är alltid därför att vad Gud skapar är, för evigt, och Han skapade livet.
När ni valde att inkarnera i mänsklig form var ni tvungna att acceptera de begränsningar som den formen lade på er för att ni skulle kunna sköta den, arbeta med den och leva instängd i den. Men det är ni som gör den formen till vad den är för er. Instängd i den har ni glömt detta, och det verkar ofta vara så att ni inte har något val, att ni är i händerna på ödet som delar ut händelser och upplevelser som är mycket nära, som en kär närståendes död eller en sjukdom, eller långtgående som krig, jordbävningar, översvämningar, vulkanutbrott, och som ni inte har någon möjlighet att påverka men måste klara av så gott ni kan.
Emellertid, var ni finns på planeten och vad ni upplever där är resultat av val ni gjort, med ledning och hjälp från era lärare och mentorer i de andliga sfärerna. Det finns inga tillfälligheter och era liv är heller inte förutbestämda. Ni, alla utan undantag, valde den väg ni nu går för att få de lektioner den kunde ge er. När ni lärt en lektion går ni vidare. Hur ni svarar på en lektion är okänt tills den genomgås och ni faktiskt svarar på den: det är inte förutbestämt, även om ni alla är medvetna om känslan av ”varför händer alltid sådant här mig!”. Sådana saker händer alltid er därför att ni valde en livsväg som har dessa lektioner inbäddade så att ni kan lära och gå vidare.
Eftersom ni har glömt att ni gjorde detta val innan inkarnationen tar det ofta ganska lång tid för er att inse att det finns mycket viktiga lektioner att lära när ni lever era mänskliga liv. Vissa kommer aldrig till insikt och lägger ner sin mänskliga form med mycket liten kunskap om det som de kom för att lära sig. Det är inget problem eftersom ni alla så småningom lär er allt ni valt att lära och då sker uppvaknandet. I och med detta kommer all smärta, oro, rädsla, ångest och allt lidande som ni genomlevt att bara upplösas därför att de alla är del av drömmen, illusionen, och i sanning aldrig inträffade.
Mänskligt liv förefaller mycket verkligt när ni är i det, och ni blir fästa vid utfall som ni, som människor, tror att ni vill och önskar er, för ni är säkra på att de gör er lyckliga. Men ni har alla åstadkommit önskade resultat bara för att inse att de inte levererat det ni hoppades på. Det ni i verkligheten önskar er är att känna er själva som Ett med Gud, att återvända till ert naturliga tillstånd av evig glädje. Det är drivkraften som motiverar er som en människa, men oftast driver det er att åstadkomma sådant som ska behaga och tillfredsställa era mänskliga kroppar med vilka ni så intensivt identifierar er med. När prestationer ni sökt inte ger förväntad tillfredsställelse blir den otillfredsställelsen en brytpunkt som får er att efterfråga vad ni egentligen letar efter. Olyckligtvis, då de uppenbara möjligheter som illusionen erbjuder kan vara så lockande, söker ni normalt efter något annat ”nöje” att sträva efter – en ny relation, ett nytt jobb, någon ny komsumtionspryl, ett nytt ställe att leva på och börja om – och inget av detta kommer någonsin att tillfredsställa er.
Ni skapades för att i evighet njuta av livet i Guds Närvaro. I det tillståndet omsluts ni av ytterlig tillfredsställelse och total belåtenhet. Det finns inget annat tillstånd utom detta, i alla fall inget som ger er varaktig glädje och lycka. När ni inser detta vänder ni er inåt sökandes Verkligheten, och när ni gör det jublar alla i de andliga sfärerna för ni har vänt hemåt.
Dock, på grund av illusionens ”brus”, finner ni det svårt att ta kontakt med ert verkliga Jag, det högre Själv ni alltid varit, det Själv i vilket er eviga lycka bor. Det är därför som dagliga besök i er heliga inre helgedom är nödvändiga för ert välmående och andliga växande. I det tysta inre rummet, om ni framhärdar – lugnt tillåtande – utan otåligt krav på resultat, då när ert ego släpper och slutar bombardera er med tankar och bekymmer, kommer ni att finna stunder av stor frid som drar er inåt och framåt mot er sanna natur där ni känner er själva som Ett med Gud.
Det kräver stort tålamod och stillhet därför att egot konstruerades för att distrahera och störa er genom att föra allt oväsen och all förvirring i illusionen till ert medvetande i varje ögonblick av era mänskliga liv. När ni styrs av ert ego får rädsla och ängslan er att förändra era omständigheter, att söka den tillfredsställelse som andra ofta verkar ha men inte ni. Och mycket av ”oväsendet” orsakas av det allmänna tillstånd av oro i vilket människor överallt frenetiskt söker det som de tror fattas i deras liv. Emellertid saknas ingenting, ni har bara, genom illusionens oväsen, tillfälligt gömt er sanna natur från ert medvetande
Så, sök er inåt, var tysta, och be om hjälp från de i de andliga sfärerna som det känns bra att kalla på, och be om en Kärlekskram för att påminna er om den glädje som ska komma. Ni är inte ensamma eller övergivna i en värld utan mening, ni sover bara, med drömmar och mardrömmar, och det är oundvikligt att ni vaknar upp till Verkligheten.
Med så mycket kärlek, Saul
Översättning: Markku Pärssinen – www-st-germain.se
https://johnsmallman.wordpress.com