Saul via John Smallman, 21 november, 2017

Saul, 21 november 2017

 Via John Smallman

Här, i de andliga världarna, är vi glada över att observera mänsklighetens fantastiska framsteg, när ni snabbt och obönhörligt rör er mot uppvakningen. Ni måste vakna, och allt fler gör det, en i taget, men det där med att en efter en lämnar de smala vägarna är det snart slut med, eftersom den nya Superstora Vägen till uppvaknandet inom kort kommer att tas i bruk.

Alla kommer att vakna därför att det är Guds Vilja, och eftersom det bara finns Gud, existerar bara Hans Vilja. Därför finns det ingenting att frukta, även om nyheterna oftast rapporterar om skrämmande händelser för att uppmana er att leva i rädsla, och pekar ut ett stort antal saker och händelser av skrämmande natur, för att motivera den uppmaningen.

Kärleken är fri, öppen, kravlös, ovillkorlig, tålmodig och oändligt kraftfull! Som människa är det mycket svårt att se eller tro på det, eftersom ni sitter så fast i illusionens skenbara verklighet där er överlevnad alltid verkar vara hotad, och beviset för detta hot ses i stormar, jordbävningar, vulkanutbrott, krig och sjukdomar, vilket resulterar i en konstant och pågående känsla av att ”jag måste försvara och skydda mig själv och mina kära från alla dessa fasor.” Men att ägna sig åt sådana eller liknande tankar, stänger av ert hjärta och stänger ute Kärleken, det oändliga Kärleksfältet där hela skapelsen, inklusive var och en av er, är evigt närvarande.

Ni är eviga och odödliga varelser som är skapade för att ha roligt i Guds Närvaro. Det finns bara Gud, så ni vistas alltid i den Närvaron, men eftersom ni valde att spela separationsspelet, och därför att, när ni skapades så fick ni Guds Kraft och kunde konstruera en orealistisk men till synes mycket verklig fysisk miljö, som ni har gett namnet Universum, ibland till och med ”Multiversum.” Det verkar enormt, särskilt om ni jämför det med er fysiska kropp, men hur som helst så finns det inom er.

Inom dig finns den Gudomliga Kärlekens strålande flamma, som är er eviga essens, vilken därför är Du. Den är Verkligheten, Den är Du, och därför finns allt som existerar inom Dig. Du är Ett med Källan, Moder/Fader/Gud, som till själva sin natur är den oändligt kreativa potential ur vilket allt uppstår.

Men medan ni spelar separationsspelet har ni valt att vara omedvetna om Verkligheten för att få spelet att verka helt verkligt, vilket ni måste medge att det gör. Att vakna upp är att göra valet att lära känna Verkligheten igen, genom att lösa upp eller demontera illusionen och ni, mänskligheten, kollektivet, har gjort det valet tillsammans med den mest kraftfulla avsikten att få det att hända NU! Naturligtvis, som ni så ofta har fått höra, det finns bara NU, så ni frågar er ”NÄR!!!!!!!!”

Det är det som är paradoxen, ni är vakna, uppvaknandet finns runt omkring er, men ni har individuellt valt att fortsätta engagera er i drömmen, i illusionen, och ni vill inte släppa taget därför att det är så välbekant, så familjärt, och därför att ni är rädda att det är det enda som finns. Men Verkligheten är det enda som finns, och Verkligheten är långt större än ni kan föreställa er, och häri ligger paradoxen.

De flesta av er har åtminstone en gång, om inte flera gånger, varit så engagerade i en pjäs eller en film som ni har tittat på, eller en roman som ni har läst, att när den är slut fortsätter upplevelsen och minnena av den att stanna kvar och fortsätta att spelas upp i er hjärna en ganska lång tid efteråt. Så smångingom kommer minnena av den att blekna och ni glömmer den, förutom när någon nämner den i ett samtal och ni återupplever den medan ni diskuterar den.

Illusionen är borta, MEN ni fortsätter att prata om den och engagerar er återigen i den, vilket får den att verka mycket verklig. Det är därför ert dagliga besök i ert heliga inre rum är så viktigt, eftersom det är där ni kan frigöra ert hårda grepp om ”verkligheten” och vakna.

Ni har alla hört talas om människor som har gjort det här och upplevt ett WOW-ögonblick. Ni kanske till och med har träffat en av dem och talat med dem, eller hört ett tal som de har gett. Men ni förblir skeptiska för vad de berättat och räds för något värre – död och utplånandet av medvetandet kanske – och därför väljer ni att fortsätta att klamra er fast vid ”verkligheten”. Kom ihåg att ni alltid har ett val, ni kan alltid ändra er och öppna er för Verklighetens oändliga storhet av Kärlek.

För att ta en liknelse – kan ni tänka er att bli skeppsbrutna och fly från vraket i en livbåt, där ni tillbringar veckor till sjöss och kämpar för att överleva. Där är ni ensam på ett stort hav av ingenting förutom livbåten, som håller på att sjunka under er. En mycket skrämmande situation. Ni skulle förmodligen stänga av er medvetenhet om det till synes oändliga och ovänliga havet som omger er, allt eftersom den ena dagen går efter den andra utan att ni kan skilja dem åt.

Då till synes som från ingenstans kommer ett skepp och erbjuder er en livlina. Men ni har blivit så vana vid att vara helt ensamma att ni har svårt att tro räddningen är nära, ni tror att ni drömmer. Så småningom övertygar besättningen er om att ni inte drömmer och hjälper er att kliva ombord på skeppet, där ett varmt bad, varm mat och en bekväm säng, äntligen övertygar er om att ni är räddade, att ni är säkra, och då känner er glädje inga gränser.

 För att upprepa mig ännu en gång: Gå dagligen till ert inre, låt ert hjärta öppna sig för den Kärlek som omsluter och omfamnar er i varje stund, och känn värmen och Kärleken. Det är Verklighet. Var medvetna om att ni inte kan undvika ert uppvaknande, därför att drömmen – illusionen – är kortlivad och inte varar.

Med så mycket kärlek, Saul.

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se