Änglarna via Ann Albers, 19 september, 2026

Mina kära vänner, vi älskar er så innerligt.

Var och en av er på denna lista har ett hjärta som bryr sig, ett sinne som söker lösningar och en själ som älskar att tjäna andra. Vi talar inte om självuppoffring eller den sorts tjänande som kräver att ni åsidosätter ert eget hjärta, utan snarare om ett tjänande där ert glädjefyllda, omtänksamma och strålande ljus blir en inspiration och vägledning för andra.

Genom er tillitsfulla tro på en annan människa kan ni hjälpa till att tända deras egen tillit.

Med er villkorslösa kärlek kan ni inspirera dem att finna sätt att älska sig själva mer.

Genom er vilja att uppleva och utforska det som ger er glädje, ger ni dem i tysthet tillåtelse att göra detsamma.

När ni delar med er av vad som fungerar i ert eget liv, visar ni på möjligheter som kan fungera även i deras.

Varje gång ni tillåter er själva att vara lyckliga, friska, sammankopplade med andra eller leva i överflöd, står ni som förebilder för vad som är möjligt. Ni blir en inspiration. När ni delar med er av vad som fungerar i ert eget liv, bjuder ni in andra att pröva era metoder eller ert tankesätt för att se vad som fungerar för dem. När ni ber era änglar om hjälp och hjälpen kommer, visar ni att vi finns till och att vi bryr oss.

Det svåraste för er alla – kära, känsliga själar – är viljan att hjälpa någon som inte vill ha er hjälp, eller som inte vill ha hjälp på det sätt ni genuint kan erbjuda den.

Ni ser en person som lider av fysiska besvär och vet vilken kost, vilken träningsform eller vilken terapeut som med största sannolikhet kan hjälpa dem, men de vill inte ha något med dessa saker att göra.

Ni ser någon kämpa i sitt liv och vet hur mycket lättare ert eget liv har blivit genom att manifestera, be eller kalla på era änglar, men de är inte intresserade av sådant.

Ni ser någon som är kapabel, stark eller smart nog att göra vad de vill, men ingenting ni säger kan övertyga dem om deras egen förmåga.

Ni ser någon kämpa med negativa, självuppfyllande mönster. Ni försöker ge dem uppmuntran, exempel, metoder, böcker och tips om terapeuter, men de insisterar på att det är livet eller andra människor som är problemet. Så många av er har hamnat i situationer där en annan person inte vill ta emot det ni erbjuder – trots era goda avsikter att hjälpa till och trots er visdom, erfarenhet eller förståelse. Ni kanske har mött avvisande, hån eller till och med ilska när ni, i all välmening, har hävdat att ni satt inne med lösningarna på deras utmaningar.

Det kanske ni också gjorde.

Men om någon inte vill ha det ni erbjuder, kära vänner, måste ni acceptera att de har sin egen väg, sina egna lärdomar, sina egna val och sina egna skapelser. De kommer att lära sig på sitt eget sätt. Ni kan vänligt bjuda in dem att prova ert tankesätt, era metoder, utövare, böcker och så vidare, men betrakta det enbart som en inbjudan. Tala med kärlek. Tala med respekt för deras resa. ”Jag vet inte om det här talar till dig, men när jag står inför den här utmaningen har det här hjälpt mig. Om du vill ha mer information hjälper jag gärna till.” Tala utifrån ert eget hjärta, men låt erbjudandet vara just en inbjudan – inte ett påbud om vad de bör göra.

Det finns inte en enda människa på jorden som vill bli tillsagd vad hon ska göra om hon inte har bett om det 🙂 Men de flesta av er är villiga att lyssna på förslag om de ges med kärlek. Ni är villiga att väga dem mot era egna känslor för att se om de känns rätt för er.

Så fungerar även andra. Om det ni erbjuder inte stämmer överens med en persons övertygelser, vilja eller känsla av värde, kommer det inte att fungera för dem, oavsett hur övertygande ni försöker vara. De måste tro på att en metod kan fungera. De måste tro på att de har änglar som älskar dem – eller åtminstone vara villiga att ge oss en chans – för att kunna ta emot våra gåvor. De måste tro att de har viss kontroll över sitt liv, eller åtminstone vilja tro det, innan de kan släppa tankesättet att de är offer. Och om ni försöker få dem att anamma metoder, tankesätt eller praktiker innan de är redo att ta till sig dem, kommer inte ens de bästa idéerna att fungera.

Om ni vill hjälpa dem som avvisar era förslag: älska dem bara. Älska dem precis som de är.

Ni kanske inte tycker om att någon klagar utan att göra något åt ​​saken. Det är helt okej. Du behöver inte lyssna. Ge dem samma kärlek som du skulle ge ett barn som känner sig maktlöst. Ta inte deras klagomål på för stort allvar. Ge dem en kopp soppa och trösta dem när du verkligen känner för det; när du inte gör det kan du koppla bort eller säga att du inte vet vad du ska säga. Du kanske känner frustration över någon som har fysiska besvär men inte gör något för att förändra situationen. Älska dem ändå. De kanske är rädda. Det kan hända att ingen har hjälpt dem att känna sig trygga inför förändring. Du kan bemöta dem med vänlighet. Kanske kan du laga något gott åt dem som ryms inom deras kostrestriktioner. Om de behöver röra på sig kan du promenera med dem – om de vill – och om inte, så låt dem sitta kvar.

När det gäller oss, kära vänner, förväntar sig många som blivit besvikna på andra människor att även vi ska bete oss likadant. Därför har vi begränsat inflytande i deras liv. Vissa tror inte på vår kärlek. Vissa vill bevisa för sig själva att de kan nå resultat på egen hand. Vissa skulle aldrig erkänna det, men de känner sig inte värda hjälp. Vissa är vad man kallar ”kontrollfreaks”, och det är okej. Vissa lever i en verklighet som tog sin början i barndomen – tanken att ”ingen hjälpte mig då, och ingen kommer att göra det nu”. De har identifierat sig så starkt med att vara oälskade att de har svårt att tro att någon skulle vilja eller kunna älska dem så som vi gör.

I alla dessa fall är det inte kärleksfullt att pressa dessa individer att samarbeta med oss. Att älska dem på ett sätt som de kan ta emot är kärleksfullt. Och om du inte uppriktigt kan ge dem det de ber om, var då ärlig.

Om en person känner sig älskad när du lyssnar på deras klagomål, men du själv är trött på att lyssna på dem, låt dem då ha sina åsikter om din kärlek. Du vet att du älskar dem. Gud vet att du älskar dem, och det räcker.

Om en person känner sig älskad när du håller med om att de är ett offer, men du inte uppriktigt kan hålla med om det – lyssna då, var tyst, säg något vänligt, ärligt och neutralt, eller undvik dem. Du vet att du älskar. Gud vet att du älskar. Det räcker. Gör ditt bästa för att inte döma i någon situation, eftersom alla gör sitt yttersta för att växa utifrån sitt nuvarande tankesätt, sina övertygelser, sin betingning och sina omständigheter. Du behöver inte kompensera för andras val. Du kan fortfarande göra dina egna val. Du kan fortfarande leva ett lyckligt liv och känna glädje i hjärtat, även om andra väljer annorlunda. Du kan fortfarande vara frisk, även om de du lever tillsammans med inte är det. Du kan fortfarande leva i överflöd utan att behöva dela med dig av varenda krona till dem som omfamnar bristtänkande.

Ge av hela ditt hjärta. Dela med dig av det som verkligen skänker dig glädje. Då, kära ni, ger ni i enlighet med vägledning och låter samtidigt människor få uppleva konsekvenserna av sina egna val. Du behöver inte lida för dem som inte gör det arbete du har gjort. Genom att själv befinna dig i ett lyckligare tillstånd kan du lyfta dem. Som vi ofta säger: vi ser hellre en person i ljuset än två i mörkret 🙂

Låt människor vara den de behöver vara. Bjud in dem att prova det som fungerar för dig. Visa varsamt vägen till ett lyckligt, hälsosamt och upplyftande liv som inspirerar andra, utan att pressa på. Men älska dem alltid som de är, och där de befinner sig. Och älska dig själv tillräckligt mycket för att också få vara den du är.

Gud välsigne er! Vi älskar er så oerhört mycket.
— Änglarna