Änglarna via Johanna Kallstenius, 17 september, 2019
”Låt oss komma igenom dig nu, du ömsinta finstämda själ som bär Ljuset inom dig på ett heligt, ett upprätthållande vis. Du är Ljusbärare. Du är sänd av den Högsta Orten som ni säger, av den högsta ledare, av ditt högsta hjärta, av din högsta Brunn, din källa, att vara riktig och sann och att säga det som kommer till dig i alla stunder av ditt liv, av din kanal. Jag vill sända er ett budskap om kärlek och fred på Jorden, ja det vill jag. Många av er kommer inte tro det jag säger då jag redan sått så mycket oro och förstörelse i era hjärtan, säger ni men då är inte jag den sanna guden. Den sanna Guden vill ingen av er något ont. Vill ingen av er något ont alls, överhuvudtaget alls. Den Guden som ni talar om, finns inte och har aldrig existerat. Så enkelt är det. Det är en konstruktion av människornas sinne, det är en, hur kan vi säga, en följetong av sällan skådad art. Det är svårt för er att förklara vad detta gör med mig, som är huvudpersonen i ert liv och som önskar att ni ska gå er rätta väg. Till dess att ni har funnit det ni vill söka efter, i era hjärtan och beyond. Jag är Gudstron, Jag är den Helige Ande, jag är den som har kommit till er för att berätta min mening, för att känna er som jämlikar, för att korsfästa er tro på att något alls bortom mig ej existerar. Ni kan ta farväl av mig om ni vill, det kan ni, jag finns ändå alltid här inom räckhåll för er, det gör jag. Redo att stå vid ert nästa steg. Många tider har dragit förbi, många eoner, och här är vi ännu, förpliktigade och besläktade till varandra, till vårt väsen som är av samma art. En art. Ett släktskap. Jag undrar om ni vet, hur länge jag har funnits och jag undrar om ni vet, vart jag vill komma. Vad jag har att komma med, att delge er som lyssnar. Varför ger vi aldrig upp? Undrar ni. Vi i himlasfärerna. Ja säg det! Skulle vi glömma våra barn, våra mödrar, våra bröder oh våra söner? Och lämna er därhän jag skulle inte tro det, och tror inte heller att ni skulle göra detsamma. Dessutom är vi alla så besläktade, besjälade tillsammans, att den ena utan den andre inte är att tala om, för att det inte finns.”