Ärkeängel Mikael via Linda Dillon, 25 oktober 2021

 

Ärkeängel Mikael via Linda Dillon

25 oktober 2021

Ärkeängel Mikaels Stridsrop om Mod!

På Ärkeängel Mikaels Befallning delar Andrew kärleksfullt hans Stridsrop från hans läsning med Linda Dillon.

Hälsningar, jag är Mikael. Välkomna kära vänner, för jag kommer till er som Ärkeängel av Fred, Krigare av Kärlek och ja, Bringare av Nyheter. Jag vill tala till er och till alla ljusarbetare, alla kärleksbärare och till hela denna planet om Mod.

Och ja, min älskade broder, du har varit ståndaktig och du har inte vacklat och du har verkligen mod. Men det har aldrig i denna uppstigningsprocess, aldrig i denna process av förankrande, formande, formulerande av den Nya Jorden, varit viktigare för alla Ljusvarelser, alla kärleksbärare, att kliva fram med mod!

Låt mig nu vara mycket tydlig i starten. Jag talar inte om beväpnad strid eller inbördeskrig eller massaker eller förödelse, för det är inte mod. Mod är den massiva, enorma, magnifika förmågan att hålla i och vara freden – ja, som observatör, som deltagare i skapandet av det nya – och frisläppandet, det enkla släppandet och avlägsnandet av det gamla.

Det har funnits – och jag menar inte bara i er nuvarande globala situation – men det har funnits så många natursköna omvägar, det har funnits så många missuppfattningar, misstolkningar, missinformationer, missriktningar. Men sanningen, kärlekens sanning, har alltid funnits – alltid, i varje livstid – bakåt, framåt, upp, ner – sanningen vilar inom er. Och det är sanningen om er självständighet, det är sanningen om kärlek och det är sanningen om er obrytbara förbindelse med Modern/Fadern/En.

Vad är mod? Vad är tapperhet? Vad är förvaltarskap? Det är förmågan att gå framåt med hopp och tillit. Den enda försiktighetsåtgärd ni behöver är den Modern gång på gång påtalat om de ord ni säger, de ord ni hör, de ord ni talar, de handlingar ni vidtar, de handlingar ni utsätts för: Känns det som kärlek?

Och, om inte, var inte kvar i dömande – det är inte er eller min roll. Om det inte känns som kärlek, vänd er bara bort och ta en annan väg internt och externt. Men en ingrediens och viktig komponent i mod är förmågan att kliva fram – inte bara viljan, men den sanna förmågan att kliva fram och förklara Ljuset av den ni är.

När jag lägger ut detta Stridsrop handlar det inte om politik. Det handlar om hederlighet, det handlar om rättvisa och jämställdhet; och det handlar om att förankra fred så djupt, inom och utom, att det inte finns plats för krig, inte finns plats för hat. Det finns inte plats för något av de falska nätverk som plågat denna planet i eoner.

Som ni så väl vet, stjärnbröder, flottorna hovrar nära Jorden. Det finns många, många tusen – miljontals – i marktrupperna och de väntar på den kollektiva sucken – sucken som säger, ”jag har fått nog av detta. Jag har fått nog av kamp och hat och girighet och misshandel”. Detta är modet. Modet i släppande är aldrig nederlag. Det är inledningen till expansion och fred.

Ni vet, jag har ofta sagt till er – jag har ofta talat till er alla, liksom Grener och Ashira och många – om de intergalaktiska krigen, om hur många planeter och civilisationer blev totalt annihilerade, som försvann, borta. Nej – energi försvinner aldrig – men den fysiska närvaron gjorde det, och de stod inför annihilation på intergalaktisk nivå.

Vad hände som stoppade detta dårskap? Det som hände var att civilisationer, befolkningen – inte bara regeringar som alltid drar benen efter sig! – det var folket som sägande, ”Det är nog nu!” hade modet att säga ”Nog nu! Vi kommer inte att fortsätta på det här sättet”.

Med den deklarationen, vilket är precis var Gaianerna befinner sig just nu, blev det en omedelbar paus – och älskade Andrew, du har känt den – och det är den kollektiva och individuella stilla punkten. Det är på många sätt utandningen av lättnad och nästa inandning där ni säger, ”Vad gör vi nu då?” Du har gjort det, ni har alla gjort det, men du, älskade Andrew, är min broder i strid, trädgårdsmästarbroder, konstnärsbroder, läkarbroder, resebroder.

Det som hände var att vi sade, ”Vad gör vi nu?” Det var inte så att alla lösningar fanns på plats innan avbrottet och användandet av sådan hemsk teknologi, tillräcklig för att döda en planet. I ”vad gör vi nu?” fanns den nya begynnelsen, och då kom användandet av diplomati, användandet av Perro – ja, ett ickedömande språk … ”håll er till fakta, bara fakta” … inte förvrängningar av sanningen … utan helt enkelt hur det var, utan beskyllningar, utan dömande.

Och sedan kom de samman för att skapa en ny form av fred i galaxerna. Gaia själv och vissa representanter hade bjudits in till det Intergalaktiska Rådets bord för två årtionden sedan! Så mycket har funnits i ”Pausen” – ja, jag säger inte att mycket (inte) har åstadkommits.

Så varför talar jag idag om mod? Det är modet att säga, ”nog nu” och släppa, underkasta sig, släppa iväg alla bekymmer. Det spelar ingen roll huruvida de är verkliga eller föreställda, för, om de är föreställda är de verkliga! Det spelar ingen roll. Om ert hus brann ner och bara aska återstod skulle ni kanske, med galghumor, säga, ”tja, det här var minnesvärt”, men ni skulle inte sitta i askan och säga, ”Det här är mitt hus”.

Ni skulle bygga upp igen – kanske någon annanstans och det skulle bli er glamorösa herrgård som ni alla så väl förtjänar, inom och utom. Och sedan skulle ni slå upp dörrarna till ert inre hjärta och er yttre herrgård och säga, ”Här – gör mig sällskap så vi får fira och dela en måltid och ett glas vin, och lyssna på Mikael som spelar harpa!” (Skrattar)

Det kräver mod – modet att börja om – och min älskade broder, jag talar till dig om detta eftersom du, likt många andra, känt dig totalt utmattad. Du har vänt dig till mig och sagt, ”Jag vet inte om jag kan fortsätta.” Så jag väcker detta vilda, våldsamma, upprörande mod av hopp och tillit och handling inom dig och inom alla idag. Det är dags!

Det finns ingen önskan, ingen agenda, ovan eller nedan, att se er lida i mörkret. Vi har förstås hållit er trygga och kommer att fortsätta göra det … vi kommer alla att fortsätta göra det. Så är det för er alla – särskilt för dem av er som har modet att säga, ”Låt oss börja om. Låt oss tala i Perro så att vi kan hitta det vi har gemensamt och gå vidare som de kraftfulla mäktiga skapare vi är.”

Jag är med er. Hela detta råd är med er. Modern vägleder milt och påpekar kraftfullt: ”Det är dags, mina älskade. Det är dags!”

Tack för att jag får komma till er på detta sätt.

 

©2020 Council of Love, Inc.
https://counciloflove.com/

 

 

 

 

 

 

 

Översättning: Markku

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du gillar kanske också...