Brendas Blog via Brenda Hoffman, 13 april, 2018
Brenda 180413
Mina kära,
att leka i solljuset är ert nya behov. Det är ett begrepp som verkar larvigt för de flesta av er, eftersom ni tagit er fram mödosamt på obehagliga platser så länge att ni inte kan föreställa er vad det innebär att leka i solskenet hela dagarna, varenda dag.
Nu har ni nått er nya nivå av lärande.
Sannolikt har era tankar blivit gladare trots att den yttre världen inte ser så mycket annorlunda ut än den gjorde för några veckor sedan. Ändå börjar ni inse att ni inte känner den fruktan och rädsla som varit en del av er så länge.
Ni börjar spänna era nya muskler med tankar om att era liv inte är så dåliga som ni en gång såg dem – ni är till och med uppspelta över era förändringar.
Ni befinner er i ett tillstånd där inte mycket kan förändra er positiva syn på livet.
Ni är fortfarande omgivna av andra som talar om hur fel ni har, eller som inte tror på att ni kan fortsätta vara glada trots allt, men deras åsikter betyder allt mindre för er. Litegrann som när din mamma klagar över en regnig dag medan du, barnet, fullkomligt lycklig hoppar från den ena pölen till den andra.
På det här sättet flyttar ni uppmärksamheten från era sorger och bedrövelser i 3D till solskenet som alltid varit en del av er men varit beslöjat för att ni skulle passa in i 3D-världen.
När ni nu är en solstråle även för er själva kommer andra att ifrågasätta er uppriktighet och er person.
Tidigare skulle den här sortens ifrågasättanden ha fått er att sjunka ner från era solskenstankar och börja tänka hemska saker som: ”En olycka kommer sällan ensam. Vad har du att vara glad över? Låt mig berätta hur eländigt mitt liv är, för du kan omöjligt vara glad efter att jag berättat det.” Med allt fler påståenden och attityder lärde ni er att omvandla glädjen till rädsla, ilska och ångest. Det är samma sak som att säga ”Om jag (hon, han) inte är lycklig, ska ingen vara lycklig.”
Detta gäller inte längre dem av er som nått er solskensplatå. För även om ni ser att andra människor lider, ger ni dem möjlighet att förändra sin kraft, förändra sitt liv, i stället för att tro att något eller någon annan än ni själva förändras genom att ni blir ledsna eller arga tillsammans med den här personen.
I det förflutna trodde ni att ni kunde göra livet bättre eller annorlunda för dem som lider genom att känna sig eländig tillsammans med dem. Ni trodde att ni var starka nog att bära deras smärta och rädsla – eftersom ni tränade för att bli gudar/gudinnor. Kanske vaknade ni glada, men mitt på förmiddagen tillkännagav en vän eller anhörig någon obehaglig känsla eller händelse, och uppmuntrade er att också uppleva deras elände på samma nivå som de. Eftersom ni visste hur starka vi var djupt inom er, lade ni deras smärta till er egen och bar deras börda åt dem innan ni var starka nog för det. Det här var en vana som fortgick utan uppehåll livstid efter livstid på jorden.
Först nu inser ni att ni inte hjälpte andra genom att bära deras börda av rädsla åt dem. Inte heller blev ni skapade för att göra det. Den roll ni nu börjar spela handlar om att låta ert ljus skina – inte att fortsätta med rädslan för att ni tror att ni är starka nog att ta hand om alla.
De senaste veckorna har till stor del handlat om att sluta tro på att ni ska ta hand om alla andra. För när ni blir starkare i ert nya jag, vet ni att även andra håller på att bli starkare.
De energier som nyligen sköljde över jorden påverkade alla. Därför börjar andra inse sin styrka. Detta är inte relevant för er, för er roll är inte att bära dem på er rygg, utan att lyfta dem uppåt med hjälp av er glädje. En glädje som är personligt anpassad till just dig – inte till samhället, världen, din familj eller dina vänner. Det som skänker dig glädje är din roll i den här platå-fasen.
Vi har naturligtvis pratat länge om att ni måste röra er i glädje. Nu börjar ni se resultaten av detta, på sätt ni inte förstod när ni upplevde att er roll var att ta hand om världen.
När glädjen ökar har andra människor valet att ansluta sig till glädjens lek eller vältra sig i självömkan och rädsla. Ett val som de flesta jordbor ännu inte har upptäckt eller ens föreställt sig. Ni är deras goda feer, för ni är de som håller det gnistrande trollspöet och berättar för andra att de kan skapa det de önskar om de bara accepterar regeln att de gör det med glädje.
Sålunda utvecklas er värld, en god fe i taget. Sådan är er sanna roll. Det spelar ingen roll på vilket sätt ni aktiverar den här rollen, för det är lika viktigt att älska er hund som att skapa ett nytt liv.
Det som skänker er glädje är er roll, nu och för alltid från och med nu. Ni kommer att förändra världen med glädjen från era magiska trollspön om och om igen, samtidigt som ni visar andra vilka möjligheter som finns i stället för att lida tillsammans med dem i deras rädsla.
Det var aldrig er roll att sympati-lida tillsammans med andra. Ni tog helt enkelt på er den omhändertagande rollen, och blev på så sätt även ett offer, medan ni trodde att ni var starka nog att klara det. Det liknar på många sätt en nybörjare på skidor, som upplever att det inte finns så mycket att lära sig när man väl klarat barnbacken.
Under många tidsåldrar axlade ni manteln som god fe trots att ni ännu inte var kapabla till det. Ni gjorde er själva och andra förvirrade, och skapade den karma ni slutligen lämnade bakom er tidigare i den här övergångsprocessen. Ni lade till lager av rädsla som inte behövdes i er inlärningsprocess. Som om du, en olympisk skidåkare, var tvungen att försäkra dig om att alla andra åkte skidor på din nivå, för annars var du ett misslyckande. Du skapade rädslor inom dig som inte behövdes eller ens var rättfärdigade.
Ni var modiga nog att göra er fria från dessa bitar av rädsla i det här livet. Nu är det dags för er att verkligen bli en glädjesprudlande god fe på det mest ljusa, glädjefyllda sätt som bara går. Energierna som svävar omkring räcker för alla som vill fånga dem.
Ni är inte de som ska ta hand om samhället eller någon alls, för alla är starka nog att ta hand om sig själva – om de vill. För ni anpassar er till er nya roll av solskensglädje. Så är det. Amen.
Översättning: Sara