Damen vid Sjön, Gudinnan av Avalon via Galaxygirl, 30 oktober, 2024

Damen vid Sjön, Gudinnan av Avalon via Galaxygirl

2024-10-30

Känn vinden och hör viskningarna i den. Det finns en förändringsvind, en gigantisk revolutionskraft som växer i vinden, som krusar vattnet. (Jag ser en stor silversjö som är mycket djup och reflekterande. Jag är omgiven av dimma. Det är kyligt. Jag fryser. Jag tittar och ser ljusgröna kullar dyka upp i dimman framför mig när jag far över sjöns yta.)

Eldens, jordens barn, vindens, andens, vattnets barn. Barn förr, i tider framöver och tidigare och i detta mycket innehållsrika nu, jag är Damen vid Avalons Sjö. Jag är hon som bor i avskildhetens, hemlighetens dimmor. Och ändå uppenbarar jag mig för er nu. Jag är här i er närvaro, över tidsrymden, sträcker ut mina händer för att fatta era, för att trösta er och för att ge er min styrka, fastän ni inte behöver den, för ni är gudar och gudinnor i er egen rätt, som står starka på egna ben. Många av er var präster och prästinnor på denna mysteriösa ö, där det stora lärandet ägde rum i en blandning av harmoni och stillhet.

Många av er njöt av lugnet i mina vatten, på mina gröna kullar, i mina mysterieskolor där ni var väl medvetna om magin inom er och utanför er, magin hos de små människorna som precis var utom synhåll men där också tjänade Alltet. Där mysterier accepterades och sanningar lättare förstods, för slöjorna var av dimma och skugga men det fanns gott om ljus inombords.

Det var ett erbjudande, en plats för ensamhet och en fristad, och många av er längtar efter en sådan fristad nu när er värld mal i kaos och brus, en sådan kakofoni av ljud. Inte ens er musik är instämd på tonalitetens och harmoniernas heliga mysterier utan stämd för att vara rivande och skärande. Det är en annan värld. Ändå kommer en annan ton och alla kommer att vara instämda på den. En ny våg av ljus och ljud är verkligen här. Eftersom allt är frekvenser kommer ni att vara inställda på det. Tänk på att stämma ett instrument. Och finns det inte fler oändliga toner mellan varje nyckelton? Ungefär som dimensionerna som ni kan förstå som oändliga, blir de ännu mer påtagliga. Och stämningen, den ständigt justerande stämningen av denna värld går upp och upp på er täthetsskala in i de högre världarna, där frekvens och ljus och ljud är i harmoni.

Ni går in i en tid av harmoni. Men först blir det disharmoni. En stor disharmoni, men ni får inte låta den yttre disharmonin bokstavligen störa er egen inre symfoni av ljud, av fridfull harpsång, av er egen gudomliga sång. Ni måste sjunga den även om det bara är tyst för er själva, inom era egna hjärtan av stilla kontemplation kommer den att stråla utåt, ni kommer att lysa för de andra. När de gnisslar tänder kommer ni att nynna, och de kommer att fråga och de kommer att vakna. Ni är de största av mästare som blir ännu större. När den Kristnade skänker sina förståelsegåvor, sveper den massiva vågen av Kristen energi (som är androgyn och tillgänglig för alla) över hjärtat hos dem som hör låten.

Jag är Damen vid Sjön. Jag är tidernas dam i rummet, den stora gudinnan tar sig många former och skepnader. Hon framstår som hon vill se ut. Hon kommer att dyka upp som hon vill. Hon kommer att vara som hon kommer att vara. Och jag är här mitt bland, bredvid, inom er alla. Jag önskar att ni ska minnas Avalons frid i era hjärtan och min förhoppning är att detta budskap om noggrant kodade hemligheter som framställts i ljuset kommer att skjuta upp några minnen för er där ni var i frid, i tystnaden och dimman och grönskan i det. Där ni var lyckliga i vila, lärde er, växte, mötte era prövningar men gav er tid att reflektera och vila, att integrera.

Och nu erbjuder jag er detta. Jag erbjuder er en påse med värdefulla pärlor av minnesvisdom för ni har dessa djupt inom er. Avalon eller Egypten eller Lumerien, eller Arcturus – varhelst ert hjärta längtar, kommer dessa minnen att återlämnas till er. Detta är en del av det stora minnet – det stora återförenandet med era minnen av ert förflutna, framtida jag, era många jag, för det finns många många av var och en av er, för många för att förstå eller räkna. Och ändå är ni, ni här som läser och skriver eller lyssnar – detta ni är här nu.

Detta ni har ett speciellt unikt jobb nu, att bära hemmets frekvenser, ljusets frid till de andra från där ni är till där de är. Ni är broar av frekvens. Vi i Avalon var avskilda i de stora mysterierna men det är nu dags för avskildheten att upphöra, och spridningen av de stora mysterierna att göras uppenbara och tillgängliga för dem som har sina hjärtan öppna för att uppfatta förståelse och visdom. Jag visar denna mörka jord, rik på mineraler med gröna plantor som växer. Vissa hjärtan kommer att vara redo att acceptera orden och växa. Andra kommer inte att vara redo. De kommer att vara redo i sin egen tid. Inte alla är kallade, inte alla kommer att följa, och det är lämpligt, för var och en är på sin egen väg, sin egen resa. Energierna som kommer, kommer inte att vara hållbara för alla, alla kommer inte att kunna hantera det gigantiska språnget och därför är det en medlidsam tidslinje som blivit dämpad så att ni kan upprätthålla den. Ungefär som att klipporna är robusta och starka oavsett det svala vattnet som rinner över dem i en livlig bäck, så kommer ni också att behöva vara stadiga och starka de kommande dagarna.

Jag är Damen vid Sjön. Mitt kunskapsdjup är inneslutet i min erfarenhet och ändå är jag en aspekt av den stora gudinnan av Allt, och det är ett privilegium att få behålla minnena av detta utrymme och denna plats, som för evigt existerar som en interdimensionell plats för helande, omvårdnad, utmaningar och tillväxt. Legenderna är alltid baserade på sanning. Avalon var och är och kommer alltid att vara som det är, ett land som är nära knutet till hjärtslagen från Allas gudinna och fyllt av själar som söker henne. Det gudomliga feminina återvänder till denna galna värld där polaritetens gudomliga energi kommer att hanteras mer och mer balanserat så att yin och yang inte blir så snedställda och tunga. Tyngden kommer att ersättas med balans, med lätthet.

(Jag ser en blek hand komma upp ur sjövattnet med ett svärd med ädelstenar på fästet.) Sanningens svärd är på väg tillbaka. Sanningen kommer att skära de som inte har gjort sig redo och de kommer att få stora sår som behöver lagas. Allt är inte som det verkar. Den stora rivningen är över oss. Det är därför jag kommer. Det är därför jag talar. Jag är Damen vid Sjön. Det finns en enorm frid i det djupa vattnet på denna plats och på de gröna kullarna i dimman. Tillåt er själva att komma och vila i ert drömtillstånd för framsteg och helande, för att minnas era krafter och era gåvor. Och snart kommer dessa minnen att göras lätt tillgängliga för er även när ni vaknar upp i era mänskliga kolformer. Den här tiden kommer för massiv integration, massiv förändring och avsiktlig fred. Men inte än.

(Jag hör horn som blåser i bakgrunden.) Ja, även i dessa tider, i vår tid var det krig runt omkring oss, det fanns riddare i striderna runt Avalon men vi kunde inte röras. Vi kunde inte nås eftersom vi var isolerade inom vårt eget interdimensionella flöde. Vi skyddade oss från omvärlden och nu är det dags att dela denna kraft av att minnas, av frid så att ni känner dimmornas avkylning när era hjärtan är heta och era kinder blöta av tårar. Det finns ett stort avslöjande av illusionerna i er kolvärld och av era dimmors monster. Och ändå, alla dimmor, alla slöjor, faller ner och de som inte har förberett sig kommer att bli chockade.

Jag är Damen vid Sjön, en aspekt av den stora gudinnan, den stora. Jag skickar er min kärlek. Jag ger er min välsignelse och jag visar er en plats för vila och helande om ni väljer det. Jag står till er tjänst. Jag tjänar modern som ni. Kom mina barn och friska upp er. För mitt vatten är rent och gott och harmonierna på denna plats är orörda. Var i frid. Jag omfamnar er med mina tröstande dimmor. Frid. Frid.

~ galaxygirl

Översättning: Markku