Dikt av Per Beronius, 19 juni

Tema: Natt och dag

Dagar, såväl som nätter, av göromål fyllda

Ännu en dag går mot sitt slut

Natten med sitt mjuka mörker möter

Med sin vidöppna famn, fylld av skönhetens

Välkomnande doftande rosor

Du sträcker dina armar mot Himlens rymd

Som öppnar porten på vid gavel

Änglar kommer dig tillmötes

För att visa vägen, när du reser in i det okända rike

Där nya uppgifter väntar

En Himlens ambassadör du är

Menad att föra det Himmelska nya

Med sina budskap till Jorden

Det nya, som ingen själ i mänsklig skepnad

Ännu har mött

Himmelriket och Jorden i ett Helighetens samspel

Ett spel av den ovillkorliga kärleken regisserat

Den kärlek som inte söker sitt

Blott vill alla och envar väl

När kroppen slumrar

Arbetar själen på olika plan i Himlens rymd

Små fragment du tillåts att minnas

När din själ vänder till kroppen åter

Varför är det så här

Varför tillåts du inte att minnas allt

Det räcker att veta

Det finns ett Gudomligt syfte med denna

Tingens ordning

Men allt kommer inte för evigt

Inför dina ögon döljas

Någon gång i en okänd framtid kommen

Skall ridån i sin helhet gå upp

Hela bilden av det som sig utspelat

I detta Kosmos´ gigantiska spel

Det som förevarit under tusenden av år

Skall sig uppdaga i all sin

Skönhetens skepnad

Du skall få veta

Och du skall häpna över det

Som framför ditt tredje öga sig uppdagar

När tiden vägens ände har nått

Förstå varför inget på förhand

Du fick veta

När ett helt Universum sig öppnar

Framför dina häpna ögon

Och du skall förstå

Vad Jesus menade, när han uttalade orden

I vår Herres hus finns många boningar