Dikt av Per Beronius

Tema: Slutstriden, i den yttersta tiden

Avgörandet nära

Stå rakryggad upp, utan att tveka

När det förflutnas motvindar över landskapet sveper

Tiden för den avgörande slutstriden är inne

Framtid eller forntid, kärlek eller rädsla

Lämna rädslans demoner därhän

De har gjort sitt, och mer därtill

 Låt kärlekens kraft flöda, en gång och för alla, ta över

Det som har varit, har varit, är en gång och för alla förbi

Om än det förflutnas nostalgiker sina drömmar drömmer

Om det som en gång var

Det är hög tid att forntiden bakom sig lämna

Porten till framtiden öppna

Varför sätta dessa nuets ord på pränt

Här ett litet förtydligande

När gårdagen knackar på porten

Då är det dags att dra öronen åt sig

Vad har väl gårdagen med framtiden att göra

En gammal tankeform att allt var bättre förr

I denna uppvaknandets tid duger det inte att somna om

Gammal skåpmat låter sig inte förnyas av en upputsad fasad

Och vilsegångna tankar

Ingen mening, att med ryggen mot framtiden vänd gå in

När fantasin av rädsla tagit slut, sinnet fastnat i sig självt

Då är det hög tid att låta gonggongen ljuda

Säga ifrån

Vakna, vakna upp

Törnrosas förföriska drömmar må vara ljuva

Men de skapar inget nytt

Det må kännas bekvämt att upprepa det som var

Det som är så välbekant, när rädslan inför framtidens okända

Griper tag

Mumien låter sig inte väckas till liv

Hög tid att rundgången en gång och för alla bryta

Den har vi haft nog av, och mer därtill

Det går inte att leva på gamla meriter

Det går inte an, att än en gång välja det som var

Ett litet avslutande tips

Lämna rädslan därhän, den har gjort sitt

Har inget med framtiden att göra

Ge plats åt de nya friska vindar, som över Jorden sveper

De kärleken vindar, som inte söker sitt

*   *   *

Mottagen av Per Beronius

———————————————–

You may also like...