Dikt av Per Beronius, 4 januari 2015

Tema: Pusselbitarna på plats i Gudomlig ordning

Klarspråk, den evighetslånga tiden i girighetens grop
Går mot sitt förutbestämda slut

Mänskligheten med råge fått nog
Av ett system som alltför länge styrts genom list och försåt
Ett system där korruption och maktmissbruk blivit till vardag

En liten mörkrets minoritet
Samvetslöst på majoriteten sig skott

Ett samhälle, evighetslångt bortom
Det Kärlekens, Skönhetens och Sanningens Rike
Så som det i sitt ursprung var tänkt och menat

Tiden är inne att tänka nytt, tänka stort
Dags att tänka om, inget för evigt varar

Den skapande tanken
Skall allt till sitt Gudomliga ursprung återställa

Det finns något mer
Det finns något annat, än penningars skenbara värde
I ett system renons på kärlek, byggt på lösan sand

Ett system grundat på rädslans princip
Där mörkret människan utarmar

Vägens ände nådd
Mänskligheten reser sig i sin fulla längd
Samfällt ropar

Det är nog, vi tar inte mer
Av det som med armbågen bjuds

Nu går vi ut på gator och torg
Höjer rösten, protesterar mot sakernas tillstånd

Lyser upp världen
Med det Gudomliga Kärlekens ljus
Som ingen har något att sätta emot

Skall få mörkret
Att en gång och för alla vika
Komma upp till ytan, elimineras för gott
Från Moder Gaias yta

Hon, som med sina kärlekens överflödande rikedomar
Kan föda allt och alla när rättvisa råder
Kommit till tals

Tiden är kommen, tiden här
Tiden är inne att allt ställa åter
Till det skick

Det i begynnelsen var tänkt menat
När vi levde i Det Förlovade Landets
Kärlekens överflöd

Några eftertänksamjetens djupa andetag
Och vi skall vara i Moders/Fadershuset åter

Efter vårt tillfälliga utfärdens experiment
I utmarkernas domäner

Den Nya Tiden är här
Med famnen fylld av Kärlekens, Skönhetens
Och Rättvisans Blomster

* * *
Mottagen av Per Beronius
—————————————————-