Dikt av Per Beronius

Tema: Kristusplaneten Jorden

I accelererande takt går ett förbrukat system i en förbrukad värld

Sitt öde tillmötes

Genom att bak kulisserna spela sitt ljusskygga spel

Har de mörka hattarna konspirerat

Hållit en överväldigande del av mänskligheten

En absolut majoritet under tusenden av år med knep och knåp

I ett fångenskapens och slaveriets järngrepp

Och samtidigt

I monumental avsaknad av empati försett sig själva

Med materiella rikedomar av sanslösa proportioner

Oberörda av de människor som i armod levt sina liv

Men en gammal sanning säger

Krukan går tills den spricker

Ett system på förhand dömt att falla samman

 Med dunder och brak gå sitt öde tillmötes

Och nu är vi där

I dessa de yttersta dagar, i denna den yttersta tiden

Det är detta bedrövliga skådespel som nu

Inför öppen ridå sig utspelar

När Sanningen sig manifesterar

På vår älskade Moder Jord med sin gränslösa kärlek

Till Livet i alla dess färger, former och uttryckssätt

Där det som varit krackelerar

Inför öppen ridå i ett dammoln faller samman

Planeten Jorden är avsedd

Att utvecklas till en Kristusplanet

Och så kommer det att bli

Men priset skall bli högt

För alla som underlåtit att lyssna till sitt Hjärtas röst

I dessa prövningarnas tider

Begränsat sina göranden och låtanden

Till hjärnans inskränkthet

Hjärnan, som är en dator och inget annat

Med sina rudimentära begränsningarnas tillkortakommanden

Hjärnan som i bästa fall klarar av att sortera hieroglyfer

I bokstavsordning

Hög tid att börja med Hjärtat tänka

Karmas lag omutlig

Det vi sår får vi skörda

Nålsögat släpper inget mörker igenom

Av vilket slag det än vara må

Fortsättning följer

Men nu är det ljuset som tagit kommandot

Håller taktpinnen i handen

Hoppet, ett av kärlekens många ansikten lever

Kommer aldrig mänskligheten

Lämna i sticket

*   *   *

Mottagen av Per Beronius

————————————————————–