Dikt av Per Beronius, 9 mars

Per Beronius

Tema:
Islossning
Lång natts färd mot dag
——————————————

Allt är något annat än vad det synes vara
Illusionens sken förvränger synen, gör vad det kan
På avvägar oss föra

Urskillningens förmåga tar sin rundliga tid att lära
Avgöra, vad är sant, vad är falskt, i det skuggornas rike
Där vi levt våra lev, det ena efter det andra

Under tusenden år av illusorisk tid
Utan att komma ett steg vidare i vandringen
Mot Himmelriket på Jorden åter

Vad göra åt detta dilemma
Här finns inga snabbspårens läroböcker tillhanda
Ingen enda av dessa tänkbara fungerar, upp till oss själva
Den Gordiska knuten lösa upp

I detta sammanhang står inget annat till buds
Än lyfta sig själv i håret, till ett högre medvetenhetens plan
Inget annat att göra än lära på egen hand
Var och en bli sin egen autodidakt

Om än våra osynliga lärare
Kan ge oss ett och annat tips, när vi väljer att lyssna inåt
Genvägar eller snabbspår står ej till buds, dessa
Hör illusionens begränsningar till

Inget annat tillhands
Än genom moraset sig tränga på egen hand
Uthållighet utan gränser en nödvändighet

Med tvehågsenhetens beläten i bagaget
Kommer vi inte ett tuppfjät på vägen vidare
Här är det perfektion, allt eller inget, som gäller

Tröjan må vara trång, livremmen skaver
Vägen tidvis synes oändligt lång
Men det är bara att finna sig i

När man sagt A, får man säga B, och sedan hela alfabetet ut
Halvmesyrer duger inte, de hör inte kärleken till
Bara att finna sig i livets villkor på Jorden

Det var vi själva som valde att ansöka om inträde till Moder Gaia
Detta tuffhetens Kosmiska Universitet

Bara att ta konsekvenserna av detta vårt val
Om än av detta vi inte längre har något minne kvar

Med uthållighet fortsätta att kämpa på
I motvind och uppförsbacke, myntet har sina båda sidor
Det räcker inte att enbart den ena välja
Då blir det obalans i systemet

Lagt kort ligger
Ansvaret, att svara an mot livets villkor, vårt eget
Det kan inte delegeras

Vår uppgift, så kärlekens frön i den goda myllan
Välkomnade vi är av sådden att skörda
Sådd och skörd som tvillingflammor föds

Ännu ett av dessa par
I denna vår tvåsamhetens, dubbelhetens värld
Där allt har sin motsats

Mänskligheten en helhetens enhet
Inte alltid så lätt att förstå, men vi får ge oss till tåls
Tills det som ögonen skymmer inser att slaget är förlorat

Ingen återvändo till det som varit, står till buds
Men ett är säkert, människan en modig själ
Som aldrig ger upp

Hur än havet i stormvindar svallar, vågorna skyhöga
Prövningar i allehanda färger, former och schatteringar möter
Var dag oss kommer tillmötes
På vägen den smala

Den breda att se upp med, den som avgrunden valt
Till slutstation

Med allt detta sagt, något till minnet att återkalla
Vad handlar väl denna era om, i nuets heliga hägn
Om inte islossning, långa natts färd mot dag
I gryningstimmen

När sinne, kropp och själ, av Guds ande fylls
Då vänder livet, så som det ursprungligen var menat
På ett ögonblick åter, mirakler
Hör verkligheten till

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————–

You may also like...