Dikt av Per Beronius

Tema: Våren här, höstlöven faller, hoppet spirar

Du Allsmäktige, du som allt ser, du som allt vet
Känner var människas hemlighet

Du som aldrig för ett ögonblick lämnar något av dina barn åt sitt öde
Allt du vet, allt du förmår, allt du förstår

Alla har kämpat i motvinden väl, sedan urminnes tider
Idogt arbetat för sitt dagliga bröd i en motsträvig
Ljuset till trög materia kondenserad värld

Resan blev lång, den som en dagsutflykt var menad
Vår felbedömning har tagit sin tribut, samtidigt givit oss lärdomar
Erfarenheter bortom alla gränsernas gränser

Myntet har sin båda sidor
Inte att förglömma

Motgångars mångfald oss mött, utan att vi givit upp
Om än dagen synts lång, tröjan trång

Stundom det känts
Av denna vandringens prövningar vi fått nog
Där gång efter annan, gång på gång, vi återvänt
Till utgångspunktens ruta ett

Intet vi vet, varför blev det så här
Resan vi startade med flaggan i topp, och där den fortfarande är
Om än stundom tröttheten griper i oss tag
Bara att bita ihop

Vad var det som fick en dagsutflykt att bli så här lång
Den vi startade en evighet sedan i urminnes tid, menad att bli
Till en dagens utflykt kort, men så det ej blev, ödet ville något annorlunda

Dagar i en vattenfallets kaskad av droppar, den ena den andra följt
Resan blev oändligt lång, men nu spirar hoppet åter

Hoppet det sista som människan överger
Om än det händer att dagen känns lång, tröjan trång

Så nu ber vi dig du Allvise, du som allt ser, du som allt vet
Hjälp oss att ta de sista kliven på Jakobs stege mot Himmelriket åter

Låt dagen den långa gå mot sitt slut
Vi vill hem efter den dagsutflykt den var menad att vara
Ett kort litet besök på Jordens rund

Men ändå
Vår 13000 års vandring på Gaia
Mindre än en nanosekund med Himlens mått

Men om sanningen skall fram
Känns det som lite mer

Illusionen mot oss illmarigt plirar
Fortsätter spela oss sina väl genomtänkta spratt
Ler lite skälmskt i mjugg när den upptäckt
Än en gång den lyckats oss lura

Dessa ord sprungna ur Hjärtats djup
När man inte vad man skall säga, då är det bara att säga
Precis som det är

Med detta sagt, av Gud det var tänkt och menat
I själens tempel, vår fysiska kropp, skall vi för evigt leva
Och så skall det bli, när vi med högsta betyg utexaminerats
Från vårt jordiska Universitet
* * *