Dikt mottagen av Per Beronius, 6 oktober
Tema: En utsträckt liten hand
På vägen från ingenstans, till ingenstans
Ett litet barn mig mötte, med sin utsträckta lilla hand
Som ville ge mig en del, av hans egen ägodel
De små barnen sig aldrig förnekar
Komna som de är, direkt från Himmelriket
Bär med sig det arv de ärvde, när de lämnade Himlens höjder
Det arv, som hör kärleken, skönheten och sanningen
Förbehållslöst till
De små barnen sig aldrig förnekar
De bär med sig ljuset i sitt Hjärtas innersta inre
Hoppet, i dessa yttersta dagar spirar
I en framtid, om än okänd när
Skall var människa som på Jorden har sin boning
Sitt barndomen förflutna minnas
Vara likt det lilla barnet
Som möter med sin utsträckta hand
Ger till var människa som så behöver
På sin väg, från ingenstans till ingenstans
Så, det i Stjärnorna står skrivet
Hur passera nålsögat, det oskuldsfulla inre barnet
Förutan
* * *
Mottagen av Per Beronius
————————————————————