Dikt via Per Beronius, 10 december

Tema: Skapelseaktens under, människan, till Guds avbild skapad

Kärleken, skönheten, sanningen
En oskiljbar trio, det orubbliga fundament Universum vilar på
Den kraft som allt, vad än det vara må, från det minsta till det största
Till en helhetens enhet binder samman

Skönheten, den för det tredje ögat synliga
Sanningen ur skönheten föds, hur kunde skönheten
Något annat än sanning vara

Pusselbit läggs till pusselbit
Den ena efter den andra, utan början, slut förutan
Liv i ständig förändring, ingen dag eller natt
Någon annan lik

Varje, den minsta byggsten i Universums oändlighet unik
Ur vad föds allt detta, om inte ur Guds tanke, den oberörbara
Den som skapar varje den minsta byggsten
I Universums oändliga rymd

Tanken, den eteriska
Den som förr eller senare sig materialiserar
I den tröga materiens värld, i den eteriska världen
På ett ögonblick

Ljuset, det oberörbara, ur vilket allt föds
En förutsättning för livet i dess mångfaldens tonarter
Färger, former och kombinationer

Vad var det som fick allt detta att skapas, om inte
Ur Guds tanke i begynnelsen, när Moder/Fader Gud uttalade orden
Varde ljus, och ljuset blev till, människan
Till Guds avbild skapad

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————-