Dikt via Per Beronius, 13 maj

Tema: Naturens Gudinna

Solen på nedgång i nordväst
Denna sommarens första dag, just nu nära horisonten
Men så ej ljuset

Kvällen och natten båda upplysta
Av kärlekskraftens violetta strålar, de
Som inte pockar på uppmärksamhet
Blott är

En hel värld
Som under ändlösa tider framsläpat sina dagar
I det kompakta mörkret, har valt, att låta sig förvandlas
Förädlas, till en ljusets värld

Ett mirakel
Men så, det av Skaparen i begynnelsen var menat
Mörkret på Jorden har haft sin väl utmätta tid
Med sitt bestämda syfte

Hur kunde vi något om ljuset förstå
Om inte mörkret vi först fått möta, kontrasterna
Har sina bestämda syften
Och mål

Äntligen
I dessa de yttersta av dagar
Vaknar mänskligheten upp ur sin dvala
Hemläxan lärd

Kärleken
Allt annat överordnad

Rädslan
Kärlekens motpol, har inte givits
Något annat val

Än att en gång och för alla
Avsäga sig tronen

En hel planet
Till oigenkännlighet omvandlad
Där kärlekskraften en gång och för alla
Tagit över

Ett Universums experiment måhända
Med sina randiga skäl och rutiga orsaker
Mångtusenden år långt, är avslutat
Fullbordat

En myckenhet
Vi fått lära på vägen den smala
På vägen den lättköpt breda

Den som en gång var på väg
Mot sin egenskapade undergång

Men i dessa dagar
Är allt detta en gång och för alla över
Ett vagt minne blott

Edens Lustgård
Med sina grönskande ängder så välkomnande
Oss möter i sin sommarvärmens mjuka
Varma famn utan att fråga

Varför vi av vilja fri
Valde att en gång i tusenden årens förfluten tid
Lämna henne åt sitt öde

Hon behövde inte fråga
Svaret henna på förhand kristallklart givet

Vad är väl Edens Lustgård
Om inte en naturens Gudinna

*    *  *

Mottaget av Per Beronius

——————————————————–