Dikt via Per Beronius, 15 februari
Tema:
Rättvisans Ängel
———————————————–
Ljuset trycker på
Mörkret retirerar, har inget längre ljusets företrädare
Ljusarbetarnas armada att stå emot
Den som från dag till annan växer sig stor och stark
Nu eller aldrig, utgången given, mänskligheten
Av galenskapens beläten, fått mer än nog
Unisont, som det ett vi är
Reser sig rakryggat från åskådarbänken, säger ifrån
Vi tar inte mer av denna mörkrets anomali emot
Detta satans gissel
Som de mörka hattarna under tusenden och åter tusen år levererat
I sin egots självpåtagna roll, med en kommentar
Var så god och skölj
Egot i högsätet placerat
Hand i hand, en ljusarbetarnas ständigt växande skara
Samfällt går på offensiven, i akt och mening att rensa upp
I den bakgårdens bråte som de mörka företrädarna
Av egot i sin prydno skapat, under tusen
Och åter tusenden långdragna år
Men i dessa nådens dagar må det vara nog
Hit, men inte ett tuppfjät längre
Vår älskade Moder Gaia
Som så kärleksfullt månar om sin barn, denna
Den ursprungligen ljusa planeten har av galenskapen
Fått mer än nog
Nu skall det
Som inte ljuset, kärleken, skönheten och sanningen hör till
Bort från Jordens yta, slutstriden inledd
Utgången otvetydigt, oåterkalleligt given
Det som sig utspelat i den mörka labyrinten har blott ett att välja
Kapitulera, ge upp, ta till flykten
Från dag till annan envist
Oemotståndligt, trycker ljuset, med den violetta flamman i täten
De mörka hattarna emot, måttet rågat
Mänskligheten accepterar inte längre
Låta sig underkastas, dompteras mer, av galenskapen
Ta emot
Det som varit
Kan inte längre de ljusa krafterna stå emot
I morgondagens gryningstimme skall allt vara återställt
Till det, så som i begynnelsen av Gud var menat
Moder Gaia och hennes barn skönjer åter ljuset
Med sin, den violetta flamman i ledningen
Kan det som i dessa de yttersta dagar sig utspelar
Uttryckas mycket tydligare
En hel värld samfällt, unisont, reser sig ur askan
Där Fågel Fenix sagt ifrån
Rättvisan, denna mänsklighetens födslorätt
Med Rättvisans Ängel som föregångare och ledsagare
Till vår älskade och vördade Moder Gaia vänder åter
Det mörka korthuset, byggt på lösan sand
Rasar samman av sin egen tyngd
Inget kan för evigt
Den Gudomliga viljan stå emot
Befrielsens stund är inne
Mottaget av Per Beronius
————————————————-