Dikt via Per Beronius, 17 november

Tema: Hänförelsens magi, estetik, och de sköna konsterna

“Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”
Tidlöshetens inspiration låter sig aldrig fångas, hur än vi vrider
Och vänder på vårt sinne, den lever sitt eget unika liv
Så som det än, den behagar

Vad är det, som får inspirationen att spira, en fråga svar förutan
Här fattas orden, de magiska sju

Ju mer vi anstränger oss, gör i vårt anletes svett, för att inspirationen fånga
Desto mer den gäckar, allt längre ifrån oss flyr, likt vår skugga
När vi gör vad vi kan, för att hinna den ifatt, fånga den
I vår förföriska famn

Livet vägrar stenhårt av egot låta sig styras
Frihet förutan, inget liv, frihet en grundbult i livets fortbestånd
Friheten lever sitt eget unika liv, inget annat likt

Så vad göra när inspirationen gäckar, ifrån oss flyr
Hur än vi bönar och ber den, att sig uppdaga

Vad mer att göra, när inspirationen väljer att leka ta fatt
Än ge upp, kapitulera, släppa det krampaktiga greppet, luta sig
Bekvämt tillbaka i soffan, stänga av hjärnkontoret

Vänta och se om något annat
Än det sedvanliga vardagliga sig uppdagar
Strunta i det vanliga tänkandet, spåra in på det sangviniskt
Optimistiska ingenting

Låta sig motståndslöst föras till något annat, vad än det må vara
Då kan det hända, låset av vilja fri låser sig upp
Porten välkomnande öppen stå

Inspirationen fattar galoppen, kliver i friheten in
Gör vad än det den behagar, pekpinnar förutan, så här kan det gå
När inte haspen är på, sinneskontrollen inser, slaget förlorat

Inspirationen på grönbete fri
Fågeln fri att flyga varthän den än önskar och vill
Hänförelsen, stafettpinnen tagit över.

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————-