Dikt via Per Beronius, 30 mars

Per Beronius

Tema:
Vad bryr sig väl vinden om förbud

Vinden, en vänligt sinnad själ
Gör vad än den vill, av glädje att finnas till
Låter sig aldrig dompteras

Orden bör, borde, måste, saknas i dess vokabulär
Den blåser glatt, utan att låta sig hejdas, från sydost till nordväst
Från nord till syd, eller varthän än den vill
För ögonblicket behagar

Älskar förändringarnas universalmedicin
De som hör till, när rädslan mot kärleken bytts ut
Leker glatt och vant med ufon, när dessa
I stratosfären sig uppdagar

Tar emot livet med en klackspark
I varje ögonblick av glädje att finnas till

Vinden av Gud, till en vågbrytare blev skapad
En vägvisare för mänskligheten, hur livet i full frihet
Är tänkt att levas, utan att göra någon förnär

Det händer ibland
Att stormvindar härjar som ställer till med förödelse
På ytan av Moder Gaia

Men då har något annorlunda annat
Som inte hör vindens hjärta till, i leken blandat sig i

Ibland tar vinden sig en välbehövlig vilopaus
Havet spegelblankt

Då återstår blott för seglaren
Att sätta årorna i sjön, eller vänta tills vinden
Än en gång behagar i leken ta del

När vi alla och envar tänker och känner
Så som vinden och det lilla barnet
Då har friden, freden, kärleken och allt
Som det goda livet hör till

Till Jorden kommit åter att här
För evigt förbli

Mänskligheten har mycket i närtid
Att förvänta och se fram emot

Vinden har vänt
Striden mellan de ljusa och mörka på Jorden
En gång och för alla är över

”Vad bryr sig väl vinden om förbud”
”Vem kan ro utan åror, vem kan segla förutan vind”

Mottaget av Per Beronius

*  *  *
————————————————–

You may also like...