Dikt via Per Beronius, 18 oktober

Tema: Orsak och verkan

Droppen urholkar stenen
Även den verbala, och den mentala

Tålamod en dygd
Men även tålamodet har sina gränser
Modet att låta sig tåla, kan inte sträckas ut, hur långt som helst
Innan bubblan spricker av sin egen tyngd

Vad göra, när bubblan spruckit
Om inte börja om på nytt, Rom byggdes inte på en dag
Det behövdes två

En dag där ovan, i tidlösheten
Och en dag där nedan, där illusionen har sitt säte
Ett plus ett blir mer än två, så det är
Inget mer med det

Människan ett flockdjur
Tröttnar förr eller senare på, att i ensamhet vandra
Stigen fram, gemenskap ett livsvillkor

Gemenskap förutan, inget liv
Det är denna svaghet, de mörka hattarna inriktat sig på
För att erövra hela världen

I detta sitt uppsåt har de lyckats
I tusenden och åter rusenden år, men i dessa nådens dagar
Där den violetta flamman satt sina spår
I människans sinne

Är detta försök, till misslyckande dömt
De mörka har gjort sitt, får i dessa dagar välja
Gemenskap eller separation

Andra planeter finns iordningställda
För dem som väljer det senare alternativet
Orsak och  verkan som tvillingar föds

Hoppets stjärna
På Himlen för evigt lyser

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
————————————–
.