Dikt via Per Beronius, 19 december

Ämne: Ur-själen

Tema: Tvillingflammors återförening till sitt ursprungliga en och densamma

I denna, den nuvarande yttersta av alla tider
Där det mesta till oigenkännlighet förändras, de båda ur-själens hälfter
På halva vägen möts och återförenas, efter den måhända
Miljoner av år, frivilliga separationen för att gå skilda
Lärandets vägar i Universums oändliga rymd

För var dag som går vidgar sig horisonten
Från dag till annan ser vi i rymden allt längre in, och nu går det fort
Uppstigningsresan på fullvarv, vi ser allt djupare in i oss själva

Allt skräp, som sedan begynnelsen lagrats i våra celler
Frigörs, lyfts upp i dagens ljus, för att spårlöst försvinna
En process, mental och fysisk, inte från smärta fri

En unik vändpunkt passerad
Där vi för evigt lämnar gråzonen mellan mörkrets och ljusets revir
Går in i det kosmiska högfrekventa  ljus
Som är vår Gudomligt givna arvedel

Efter det evighetslånga harvandet
I den mörka dalens tassemarker, har vi bojorna för evigt kastat av
Lättade, fria, fortsätter på den väg vi själva skapar

Inget kan längre oss hindra
På denna frihetens Gudagivna resa, valet vårt eget
Med vår fria vilja given, allt börjar om på nytt

Det mörker som varit, har med råge gjort sitt
Förutfattade meningar förutan, går upptäcktsfärden vidare
Den resa som varken har början eller slut
Och vi från dag till annan upptäcker

Prövningarnas resa till sin slutpunkt är kommen
De tyngande bojorna från våra axlar kastade av
Allt börjar om på nytt

Frihetsgudinnan, efter vår evighetslånga resa
I illusionens och dimmornas landskap har valt att komma till oss åter
Med sin, den violetta flammans ljus i sin famn.

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————