Dikt via Per Beronius, 2 januari, 2017
Ämne: I den tidlösa tidens rum
En drömspelets välsignade stilla stund i en minnenas lund
Sedan det gamla året gjort sitt, sagt adjö, packat kappsäcken
För gott tagit farväl
Ännu en gång, för vilken i ordningen, det har jag tappat räkningen på
Ett önskedrömmen klarspråk och upprepning, när tröjan känns trång
Och varför inte, repetition hör lärandet till
Efter den evighetslånga resan i ett Universum av gigantens mått
Händer det, människan längtar efter en vilans och kontemplationens
Stilla stund, i den tidlösa tidens rum, där blott friden, freden
Och sämjan hör vardagen till
Men ändå, inte helt enkelt att människa vara, komma undan
Kontraktet, till sista kommatecken skall fullgöras, var snöflinga
Måste finna sin egen, av Gud förutbestämda plats på Jordens rund
Det fixar man inte på en kafferast
Det behöver sin rundliga tid, i den tidlösa tidens revir
Så vad annat att göra, än fortsätta så som förut, i vetskap
Vågornas toppar och dalar, hör med naturnödvändighet livet till
Men det finns ändå en möjlighet att tillfälligt fly undan
Det vi kallar verklighet
Ingen kan förhindra någon att drömma sig bort, till det evighetens
Välsignade land, vårt ursprung, det vi av den fria viljan given lämnade
I vår oskuldsfulla barnatro med orden, “blott en dag ett ögonblick i sänder”
Men, som med mänskligt mått, växte sig till en evighet allt större
Lyssna noga, fantasin kan ingen oss beröva, den finns alltid tillgänglig
Morgon, middag, kväll, så som när magistern i katedern
Låter udda vara jämnt, eleven i raden längst där bak
Från denna tillvaro bortkopplad tittar ut genom fönstret
Med en längtans blick mot den eviga rymden
Drömmer sin egen skapelsens dröm
Tiden på ett ögonblick försvinner
Det vi kallar verklighet, förvandlas till det, den i sanning är
Ett drömspel och inget annat, Halleluja, Halleluja
Jag har funnit det, den gordiska knuten uppknuten
Av vilja fri, löste den upp sig själv, det enkla, det svåra
Så det må vara, bara att finna sig i.
* * *
Från den eteriska världen där ovan mottaget av Per Beronius
—————————————————————————————
