Dikt via Per Beronius, 20 oktober

Per Beronius

Kärleken, skönheten, sanningen

Om man frågar Gud
Vem är Du, blir svaret ofrånkomligt
JAG ÄR DEN JAG ÄR

Kärleken
Skönheten och sanningen, en helhetens
Och helighetens treenighet

Skönheten
Ur kärleken föds
Sanningen, genom skönheten
Ser dagens ljus

Kärleken
Ett absolut villkor för livets
Fortbestånd

Kärlekskraften
Det kitt, som allt till ETT i Universum
Sammanfogar

Kärleken förutan
Störtar tillvaron, till ett dammoln
Samman

Kärleken
Med sina följeslagare
Skönheten och sanningen, det fundament
På vilket allt i Universum
Vilar

Mörker och ljus
Två motpoler, i den dualistiska, dubbelhetens värld
Där människan har sin boning

Kampen
Om världsherraväldet på Jorden
Många tusenden åren lång

Där majoriteten
Av mänskligheten levt  i slaveri
Fattigdom och nöd

Samtidigt
Som en mörkrets minoritet, genom list och försåt
Levt i överflöd, en obalans av biblisk
Storleksordning, egot firat
Triumfer

I dessa dagar
Där vinden vänt 180 grader
Är denna absurditet på god väg
Att suddas ut

Mörkret
Kan inte längre ljuset, och en
Till full medvetenhet uppvaknande mänsklighet
Hålla emot

De mörka krafterna dagar
Är räknade

Jorden
Denna Universums pärla
Är på god väg att förvandlas till en
Ljusets planet

I närtid har en
Till full medvetenhet uppvaknad mänsklighet
Herraväldet på Jorden
Tagit över

Allt återställt till det
Som av Moder/Fader Gud i begynnelsen
Var tänkt och menat

Vad annat att utropa
Än Halleluja
*  *  *

You may also like...