Dikt via Per Beronius, 24 december

Ämne: Vintersolståndet

Tema: Ännu ett varv på himlavalvet  fullbordat

Det kommer en sång
Med sina kärleksfullt mjukt vibrerande toner
I vintersolståndets och midvinternattens timme från det där ovan
Där allt är ett, människan en och densamma, oberoende
Av yttre markeringar och kännetecken

Denna kärlekens Änglasång kommer så tyst, stilla och försynt
Att man kan höra vinddraget, när en knappnål genom lufthavet faller
I detta Gudomligt välsignade land, där inget vi eller dom existerar
Allt till en kärlekens enhet sammanfogat

Vad tänker du på vid åsynen
Av detta, den ovillkorliga  kärlekens teaterspel
Vart söker sig dina tankar i denna Julaftonens timme
Här räcker inte orden till, här måste med naturnödvändighet något annat till
Varför i sammanhanget inte förlåtelsens mirakel

När något inte blev, så som det i ett begynnelsens möte
I en länge sedan gången tid, det av Gud var tänkt och menat
Här kommer kärleken den ovillkorliga, skönhetens och sanningens tavla in i bilden

Så här må vi meditera, grubbla och fundera
När livet tog en annorlunda riktning än den, det i  begynnelsen
Av Gud var tänkt och menat

Det kommer en sång
Med sina kärleksfullt mjukt vibrerande toner
I midvintersolståndets och midvinternattens timme från det där ovan

Livet sig aldrig förnekar, hårt men rättvist
Sådd och skörd som tvillingar bredvid varandra vandrar
Vad annat att säga, ett med visshet vi vet, inga genvägar till Himmelriket
Står oss till buds, linan skall löpas helt och fullt ut

Prövningarnas timme kommer vi aldrig undan
Men ändå, hoppet det sista som människan överger, förr eller senare
Skall vi alla och envar med vår tvillingflamma återförenas

Ingen människa, vem än det må vara
Hur hon än sig vrider, vänder och försöker, kan detta förhindra
Den Gudomligt fria viljan kan ingen sätta sig över

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————————————–