Dikt via Per Beronius, 26 april

Guds vägar outgrundliga
Det existerar inget vi eller dom

Det finns inget rätt eller fel
Det finns ingen förfluten tid, ej heller
Någon framtid

Allt är ett
Vad det än må vara
En och densamma, som konvergerar
Mot en enda, Universums, gemensamhetens
Tidlösa punkt

Inte helt självklart att tänka om
Tänka annorlunda nytt i dessa banor
När den verkliga verkligheten, genom ett knapptryck
Fann för gott, i ett tidlöshetens ögonblick
Ta sin mats ur skolan

Spårlöst, ljudlöst
Utan att sätta några avtryck i ökensanden
Blott försvinna, i illusionens dimma

Varför blev det så här
Varför halkade vi in, på detta tillsynes, så udda spår
Där inget är, vad det synes
Utger sig för att vara

Frågor i all evighet
Vi må ställa, utan att få några svar

Varje fråga inom sig själv, bär sitt eget svar
Var natt, sin egen dag, var dag, sin egen natt
Inget, absolut inget, är vad det utgör sig
För att vara

Inget är vad det synes vara
Detta blott ett sken

Det vi kallar verklighet
Handlar om något väsensskilt
Annorlunda annat

Kryptiska ord, må så vara
Men nu har vi kommit till den vändpunkt
Där allt börjar om, på något obekant
Annorlunda nytt

Inga alternativ givna
Bara att förutfattade meningar förutan
Vänta och se

När den nya dagen gryr
Ur avgrunden sig reser, allt börjar om
På något väsensskilt, annorlunda annat nytt

Denna gång
På en för oss jordbundna varelser, högre, okänd
Medvetenhetens nivå

Ytterligheterna varandra berör
Guds vägar outgrundliga, och så
Det är menat att vara

Så, det med gyllene bokstäver står skrivet
I det livets kontrakt vi signerade, skrev under
Innan vi än en gång bestämde oss
I en fysisk kropp inkarnera

På Den Blå Planeten, Tellus, Jorden
I Moder Gaias hägn

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————–

—
This e-mail was sent from a contact form on  (https://www.st-germain.se)