Dikt via Per Beronius, 26 mars

 

Per Beronius

Tema:
Över avgrundsdjupet
På spetsen av den yttersta grenen

Brytpunkten passerad
Ej mer tid att vila på gamla lagrar, nu är det mer än bråttom
Ingen tidsspillan mer att rekommendera

Tilliten sätts på prov i dessa yttersta dagar
I det öde gränslandet mellan den föråldrade värld som varit
Överspelad, gjort sitt, överlevt sig själv

En helt ny värld knackar på porten
En stund i evigheten, där kroppen tar några extra djupa andetag
För att överleva i sin nya kristallina förädlade form
Den som ännu inte vant sig vid sig själv

Ett med visshet vi vet
Själen visste vad den gjorde, när den valde detta utmanande
Svåra liv i en fysisk kropp, där allt är obekant nytt
Inget det minsta som varit, sig längre likt

Allt utan minsta undantag
Till oigenkännlighet förändrat, färger, former, mönster
Förvandlade till något som saknar likhet med det
Som självklarheter varit under evärdliga tider
Med orubblig självklarhet vi vant oss vid

Hur hantera detta nya scenario
Det som bortom bergen sig uppdagar
Hur vänja sig vi något okänt nytt, aldrig tidigare mött

Inget svar här givet, nu är det tilliten som sätts på prov
Alla och envar har vi till början att avgöra hur hantera
Det okända, som i dessa dagar möter

På denna den med törnen smala stigen
Som i snårskogen ringlar sig fram
Mot det högsta bergets topp

Golgatavandringen, i denna Påskens högtid
Där kroppen i sin nyvunna, obekanta, kristallina förädlade form
Revolterar mot sig själv

Blott att tilliten välja
Universum vill oss bara väl, en orubblig, bergfast grundpelare
Som hjälper oss att hålla balansen när vårt innanhav stormar
Vågorna går skyhöga, det okända från stund
Till annan möter

Men ett med visshet vi vet
Den senaste tiden har vi dag och natt, i evighetens varje stund
Blivit tränade i konsten, det nya okända nya möta och hantera
Där knappas något är länge är sig likt
Det mesta till oigenkännlighet
Sig förändrat

Ett är helt säker, med visshet vi vet
Moder/Fader Gud är med oss, vår Skyddsängel lämnar oss inte
För ett ögonblick, vandrar som tidigare troget vid vår sida

Lämnar oss aldrig i den okända ödemarken allena
Håller i livets varje stund sitt vakande öga över oss

Långfredagen, i denna Påskens högtid
Ett  minne blott, som bleknar bort

Det vi kallat tid abdikerat för gott
Några välsignelsens avslutande ord ur en psalm
För oss alla och envar att minnas
”Blott en dag
Ett ögonblick i sänder”

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
————————————————

You may also like...