Dikt via Per Beronius, 28 mars
Tema: Löftet
Från dag till annan
I ensamhet, allena du vandrar, med målmedvetna steg på Jorden
En av ljusets, till antalet mångtusenden stora armada
Med avsikt att uppfylla det löfte som kollektivt
Blev givet i en evighetens gången tid
Ett löfte att en gång och för alla
Med ljusets svärd få bukt med, avsluta det tyranni
Som mörkrets företrädare, de mörka hattarna
För egen egoismens vinning
Med list och försåt iscensatt
Med avsikt att hålla mänskligheten och Moder Gaia
I ett järngrepp fångade, och inte nog med det
Det övergripande målet
Ta över planeten Jorden, som en mörkrets ägodel
Vad fordras väl av ljusets bärare
För att uppfylla detta sitt löfte, om inte gränslöst mod, tålamod
Och ovillkorlig kärlek till Alltet
Hur långt har människokollektivet kommit
I dessa prövningarnas dagar, där försåtens extremister
Skoningslöst svingar sina rostbelupna svärd mot dem
Som råkar komma i vägen
Nu är det klarspråk, och inget annat som gäller
Det som inte kan missförstås, men ändå vad som än
I dessa dagar sig utspelar
Hoppet om en bättre värld
Till människosläktet på väg åter, spirar så som aldrig förr
Oemotståndlig, som en löpeld sprider sig
Över hela Jorden
Från öst till väst, från syd till nord
Det jordiska kaoset passerat sin topp
Genom mångfaldens otvetydigt tydliga tecken
De mörka krafternas försåt genomskådas
Saknar bäring
I en från dag till annan
Till en allt högre medvetenhet uppvaknande mänsklighet
Som med förnyad klarsyn upptäckt, vad som bortom
De mörka hattarnas försåtens dimridåer
Och lykta dörrar sig utspelar
Det mörka hattar som gjort vad de förmått
För att infiltrera de flesta av Moder Gaias institutioner
Men inget för evigt varar, vinden har vänt helt om
Fullriggaren med kärlekens vindar i fulla segel
Tagit kurs mot den fridens och fredens hamn
Där kärleken, skönheten och sanningen
Har sin boning
De mörka hattarna akterseglade, målat in sig i ett hörn
I dessa tidens yttersta dagar kan inget längre döljas
De har inget annat val än att en gång och för alla
Lägga ner sina vapen, lämna Jorden, eller söka
Något annat alternativ
Mänskligheten, som den enhet den är
Börjar om på nytt, denna gång med erfarenheter oräkneliga
På en evolutionens högre nivå
Mörkret har haft sin utmätta tid
Segern av ljuset är vunnen, en till full medvetenhet
Uppvaknad mänsklighets nästa station
Inget mindre än Edens Lustgård
Porten till Moders/Fadershuset vidöppet välkomnande står
Den förlorade dottern och sonen av mörkret
Fått mer än nog
Vänder fullt uppvaknade
Till sin ursprungets trygga boning åter
Med mångfaldens erfarenheter och lärdomar
I bagaget
* * *
Mottaget av Per Beronius
————————————————
Baksidestexten till boken
BORTOM 2012
Det förlovade landet i väntan på sina döttrar och söner
Utgiven 2010
ISBN 978-91-974676-7-4
Framtiden hunnit oss ifatt
Fågel Fenix reser sig ur askan
Vi står inför vår största utmaning någonsin. Under omätbar
tid i livets skola på planeten Jorden har människan framlevt
sina liv i en polariserad världs mörka källarvalv, där själen
danats genom prövningar av vitt skilda slag. Prövningarnas
era går nu mot sitt slut. Himlen och Jorden skall återförenas
Boken är en motbild till det materialistiska tänkesätt som
blivit till en bromskloss för vår vidare utveckling. Den är
med vattentäta skott åtskild från vetenskap och religion
baserad på författarens egna upplevelser, och ger med sin
speciella framtoning ett bidrag till diskussionen om
Evolutionen som resultatet av slump eller Allvis Avsikt
Den Nya Tidens glädjefyllda röst, klar och tydlig som den
porlande bäcken född ur den vita drivan om våren. Orden
likt en silverne klocka vibrerar på en hög .oktav Elden
Flammar med ett förklarat sken, som på allvar gör sitt intåg
i människans sinne.
Mörkret gjort sitt, sveps bort av ljusets lavin. Djupen står
upp, reser sig likt Fågel Fenix ur förgängelsens aska och vi
sjunger samfällt tacksamhetens lov till den era av frid och
fred, det tusenårsrike som välkomnar oss genom den
Gyllene Porten träda in
———————————————–