Dikt via Per Beronius, 29 september
Tidens diminuendo, evolutionens crescendo
Det människan kallar tid
Går med raska, bestämda steg, mot sitt slut
Tidsbegreppet överflödigt, behövs inte mer
När mänskligheten till full medvetenhet vaknat, vänt åter
Till den tidlöshetens värld på Jorden från vilken vi härstammar
Sedan evigheters gångna tider
Varför blev det så här, varför lät vi oss helt i onödan begränsas
När vi levde i en Himmelrikets värld på Jorden, där all frihet var oss given
En fråga lika god som någon annan
Men så det blev, när vi lät oss luras, åt av den förbjudna frukten
Suktade efter att visa oss på styva linan
Lät oss av hybris fångas
Men ett med absolut visshet vi vet
Ett ödesdigert högt pris vi fick betala för vårt övermod, bara att se i backspegeln
Vad som pågått, sig utspelat på Jorden i evinnerliga tider
Där galenskapen firat triumfer
Och ännu, den dag som idag är, vi inte tillfullo tagit konsekvenserna
Av vårt ödesdigra handlande, här passar ett gammalt talesätt väl in
”Sent skall syndaren vakna”
Konsekvenserna av vårt obetänkta handlande förödande
Vår fulla frihet utbytt mot begränsningar och tvång, och här har vi suttit fast
I 12000 år sedan Atlantis undergång, utan att komma ett tuppfjät vidare
I en rundgångens cirkelgång, där vi från varv till annat
I omedvetenhetens djupa Törnrosasömn
Gång efter annan återvänt till utgångspunkten
Tillsynes utan att något förstå, med envishetens monotoni fortsatt
Ekorrhjulets eviga rundgång
.
Men ändå, trots allt detta
Hoppet, det sista som människan överger
Tydliga tecken i dessa dagars folkvandringarnas tid
Människan stannat upp, fått en knuff i ryggen, börjat på djupet reflektera
Vad är det vi ägnat oss åt, vad är meningen med detta
Förödande skådespel för galleriet
På denna fråga finns sannolikt mer än ett svar
Men nu är det som det är, vi är där vi är, en uppvaknande mänsklighet
Börjat tänka på ett mer kärleksfullt sätt
En kärlekens tanke född, utlöst en lavin
Startpunkten för att tänka om, på ett annorlunda vis än det som varit
Genom tankens skapande kraft
Och medmänsklighetens medvetenhet, har vi kommit
Något fundamentalt på spåren
Tagit till oss Mästarens ord, sök och ni skall finna
Börjat söka, på djupet reflektera, vad är det vi ägnar oss åt
När vi öppnat ögonen på vid gavel, ser oss omkring
Vad som på Jordens rund i dessa ödesdigra dagar sig utspelar
Ett mänsklighetens uppvaknande på gång
En kärlekens och medmänsklighetens lavin utlöst
Av storleksordning omöjlig att förhindra
Mästarens ord tagit till oss, börjat söka inåt
Funnit ett svar
Insett, genomskådat, det gruvligt misstag vi gjorde
När vi fjärmade oss från Moder/Fadershuset för att klara oss
På eget bevåg
En tanke skapat något fundamentalt nytt
Vårt misstag alltmer tydligt, genomskådas från dag till annan
Vandrar med befrielsens bestämda steg
Mot det Hem, där vi har vår rättmätiga boning
Där tid ej längre är, där evigheten, det eviga nuet tagit över
Fortsättning följer i vårt tidlöshetens
Himmelrike på Jorden
* * *
Mottagen av Per Beronius
——————————————————
