Dikt via Per Beronius, 4 juli

Tema: Prövningarnas välsignelser

Denna dag, har lämnat in
För att aldrig mer, komma åter

En dag, ingen annan lik
Där mörkrets demoner härjat fritt

En prövningarnas dag, aldrig tidigare mött
Att helst förträngas, glömmas
Men ändå ej

Det duger inte
Minns, att allt som händer
Har sin egen Gudomliga mening

Vad var det
Denna prövningarnas nattsvarta dag
Hade att berätta

Måhända det är så här, det ligger till
Du måste erfarenheten bära med dig
In på bara huden känna av, erfara
Och uppleva

Hur det är att vara, finnas till
Leva livet, i den djupaste förkastningssprickans mörker
Där hoppet förtvinat, hjulen upphört att rotera
Intighetens ansikte möter

För att förstå
Hur det mörka själar, du på vägen möter
Skall kunna bli hjälpta

Förlösas, från sina egenskapade
Mörkrets garn

Erfara, och därigenom förstå
Detsamma, som att förlåta, glömma
Bakom sig lämna

Ingen själ skall förtvina, gå förlorad
Alla skall med på resan, mot sitt egenskapade
Himmelrike på Jorden åter

Ingen själ, större eller mindre
Än någon annan

Döm aldrig någon, du på vägen möter
Lyssna noga, när nödropen
De verbala

Eller de tysta
Genom kroppsspråkets tydlighet du möter
Och en välsignelsernas bro
Skall ligga öppen

Där vi alla och envar
Ingen nämnd, ingen glömd
Skall finna vägen

Till vårt egenskapade Himmelrike
På Jorden åter

*  *  *

Mottaget av Per Beronius
———————————–