Dikt via Per Beronius, 4 mars

Per Beronius

Tema: Tredagarsmörkret
—————————————————————————

På en seglatsens
Fria djupa vatten i oceanen den enorma
Bortom blindskärens mångfald

I ett blixtens sekundkorta ögonblick, en glödlampa synkront slocknar
I det stundens ögonblick där den tänds, ett otvetydigt tecken från ovan
Det samtidiga återfunnet, det synkrona tidlösa återvunnet
Livet det äkta, på rättan väg du är

Sedan urminnes tider
Har vi som människor varit fångna i vårt eget kroppens hölje
I det egots utmarker som är en absolut nödvändighet
För livets överlevnad, dock ej att missbruka
Då kan det gå snett, och det rejält

Utan att särkskilt mycket om oss själva förstå
Om ens något det minsta av existensens hemligheter
Men i dessa Heliga dagar kommit på spåren

Vad det var det själen menade
När den myntade orden, ”låt de döda begrava de döda”
Svaret på denna fråga i Stjärnorna med klarskrift skrivet givet
Bara att söka på sitt eget Hjärtats djup, där svaren
På alla våra frågor står att finna

När vi äntligen lärt oss
Efter tusenden och åter tusenden årens omedvetna gnat och tjat
Fått det inre örat att äntligen sig öppna

Sanningen om oss själva
Av rädslans beläten in i det sista vi vägrat möta

Så har det med monotonins signum
Fortsatt liv efter liv, i en tillsynes evig kavalkad
Utan att vi förstått

Varje nytt liv, där själen än en gång
I det lilla barnets nya skepnad valt att komma
Till Jorden åter, har sitt på förhand bestämda syfte

Varje liv
Med sin egen inneboende färg, form, framtoning, mening och mönster
En förnyelsens chans att livets hemligheter komma på spåren
Striden envetet vi fortsatt mot oss själva och varandra
Utan att särskilt mycket om livets mening
Syfte och mål anamma

Men något nytt har hänt i dessa unika dagar
Där tonläget från den ena dagen till den andra höjs
Nuet från den ena dagen till den andra gradvis
Med ett litet steg i taget kommer åter
Till en sargad planet

Där striden mot oss själva och varandra eskalerat
Men efter den senaste tidens prövningars legio har ett annorlunda
Nytt tankefrö blivit sått på djupet av vårt inre

Med klarspråkets tydlighet
Den verkliga verkligheten oemotståndligt uppenbaras
Eftertankens kranka blekhet fått oss på vägen att stanna upp

En liten vilopaus vid vägens kant
I en Solens och meditationens Heliga stilla stund
Låta en brisens varma kärlekens fläkt oss omsluta

Vi börjat förstå varför vi är där vi är
Varför det på Jorden i dessa ödesmättade dagar
Är så som det är, i detta monumentala nya tidevarv
Tidvis på den ena planeten, tidvis på någon annan
Stundom på vår nuvarande udda lilla planet Tellus
Den som har sitt alldeles speciella syfte
I utmarkerna av Vintergatan

Där vi tvingat oss själva
Till oigenkännlighet i det inre oss förändra, börjat förstå varför vi
Från ett liv till ett annat färdriktningen förändrar

Kärleken, skönheten, sanningen kommit på spåren
Fortsättning följer, kapitel för kapitel, i en evighetens roman
För var och en som så önskar

Den Gudagivna fria viljan oss alla och envar
Av rättvisans Gudinna given

Skymningen med sin mjuka filt oss omsluter
Samtidigt som ljuset ur avgrunden oemotståndligt står upp
Allt till sitt Gudomliga ursprungets välsignelser
Ställs åter

Det finns stunder i tillvaron
När livet tar några extra andetag

Hjärtat slår några glädjefyllda slag
Var dessa har sitt ursprung, en fråga där svaret i det innersta
Av vårt inre med gyllene bokstäver
I klartext står skrivet

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————–

Ett utsnitt ur boken
Röster från Andromeda, ISBN 91-974676-4-2
2006

Har fotfästet vi tappat
Är mänskligheten i nöd

En vilsenhetens hjord
Utan avsikt, riktning och mål
Eller är detta blott ett sken

En återspegling av mörkrets desperation
Söka oss hindra i Jordens uppstigning följa med
När Moder Jord inom kort ett kvantsprång gör
Den tredje dimensionen lämnar

Stiger upp, tar steget
Till en kärlekens och medvetenhetens
Högre nivå

Har fotfästet vi tappat
Eller är detta blott ett sken
En återspegling av ett mörkrets sista försök
Att i okunskap och förvirring hålla oss kvar

Innan vi i träsket tar några sista kliv
Att fast mark under våra fötter vi må finna

Hur detta skådespel skall avlöpa, hur denna
Den sista scenen i detta jordiska drama
Skall sig gestalta ett oskrivet vitt blad
Där blott framtiden vet, vad
Den talar om
———————————————————

You may also like...