Dikt via Per Beronius, 6 januari

Ämne: 3D-världens svanesång

Tema: Tiden, nuet, evigheten, och Tusenårsriket

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, några ord ur en älskad psalm
Som bär på en visdom, synligt dold bortom orden, nuet, ögonblicket, vår enda
Verkliga egendom, allt annat illusion, inte så lätt för oss att förstå, vi som
Sedan barnsben varit tvingade urtavlans visare oss underordna

Men detta en nödvändighet för oss alla som levt i tidens begränsande hägn
Om inte, hade det blivit kaos i vår illusoriska 3-dimensionella värld
Med alla sina tillkortakommanden

Men nu, i Den Nya Tiden, i Tusenårsriket, är det andra tongångar som gäller
Hög tid att vänja sig vid nuets evighet, den tidlösa tiden, där ögonblicket
Är vår enda egendom, men erfarenheten säger, detta är fullt möjligt
Om än vi lever i en begränsande fysisk kropp, ett villkor dock

Det fordras fingertoppskänsla, att ingen syster eller bror vi må trampa på tårna
Göra någon något förnär, efterhand skall vi alla erfara glädjen att leva
I nuets tidlösa hägn, det kan ta lite tid att vänja sig
Vid detta levnadssätt

När vi alla vant oss vid tillvaron i tidlöshetens hägn, skall Jorden, vår Moder Gaia
Och det mänskliga kollektivet vara åter i den Edens Lustgård, av oförstånd
Vi lämnade tusenden år i förgången tid

Resan, i den begränsade 3-dimensionella världen varit evighetslång
Men detta en nödvändighet, för att lära oss något helt annorlunda nytt
Erfarenheter i mångfaldens legio vi fått på köpet, tagit till oss

Och nu, i den tidlös tiden, i nuets revir, skall vi fortsätta
Som det ETT vi tillsammans är, livet så Gudomligt vist ordnat
Där vi ett steg i taget klättrar uppåt mot Himmelriket på Jakobs stege
Mot Guldet i vårt innersta inre

Varför är jag här, ensam och allena i min kammare
Hur kom jag hit, halkade på ett bananskal, eller vad, så
Må människan fundera och grubbla, varför och hur, vadan och varthän

Livet ett mysterium av högsta dignitet, var finna svaren på alla våra frågor
De som har allt förutom svar, men ändå, allt är som det är, och inget mer med det
Grubblet för oss inte ett tuppfjät vidare, något annat måste till, men vad

Livsgåtan har sin lösning, om än på djupet den sig gömmer
Så vad annat göra, än gräva där vi står i den djupfrusna myllan, en dag måhända
Guldet i vårt inre vi skall finna, det finns oss närmre än vi anar
Det finns i de djupaste djupen av vårt eget  inre

Existensen ett mysterium, i det, inget annat än sig finna, vi kom inte till Jorden
För att surfa bekvämt på en vågens kam, vi kom hit av andra skäl
Varandet mysterium, allt har sin Gudomliga mening

Annars vore vi inte här, på denna himlakropp
Den som skall bära oss vidare, om detta råder inga tvivel

Vad annat göra, än be vår Skyddsängel komma till oss
Men hon kommer inte till oss, där vi sitter på vår kammare och ropar
På egen hand, halva vägen, måste vi själva vandra

Halvvägs skall vi henne möta
Orsak och verkan, en oskiljaktigt tandempar.

*  *  *
Från den eteriska världen där ovan mottaget av Per Beronius
———————————

You may also like...