Dikt via Per Beronius; Åldersmyten, 29 juli, 2017
Ämne: Åldersmyten
Det vi kallar ålder, säger inte ett smack
om den fysiska kroppens tillstånd, och varför det.
Helt enkelt därför, att det vi kallar tid, inte existerar
tiden är blott, en av människan konstruerad artefakt
en konstprodukt, med det praktiska syftet, att vi samtidigt
skall komma till våra gemensamma möten, och allt annat
som hör det dagliga livet på Jorden till.
Som exempelvis tågtidtabellen, här har tiden
sitt ofrånkomliga självklara berättigande.
Men när det gäller vår hälsa, och annat
som hör kroppens tillstånd till, har vi kommit in
på ett helt annorlunda tankens stickspår.
Där en annan parameter, kommer in i diskussionen
och vilken är väl den, om inte tanken, efter kärleken
den starkaste kraften i Universums oändliga rymd.
Vi blir det vi tänker, om vi fastnat i fällan, tror
att vi med naturnödvändighet måste åldras, då åldras vi.
Om vi tror, att med tankekraften, vi kan låta oss föryngras
då föryngras vi, så enkelt är det.
Men ett är ovillkorligt nödvändigt, ett skrotfärdigt
tänkesätt bakom oss lämna.
Här en repetition, om någon frågar efter min ålder
mitt självklara svar, “ett år yngre än för ett år sedan”.
En avslutande förhoppning, må dessa ord gagna
förda till torgs av en obotlig optimist.
Här ett extra litet tillägg “En fjäril rörde vid min hand
gav mig av sin dröm, den dröm som är min, den dröm
som är din, den som är allas vår dröm, drömmen
om ett rike, där allt med sig självt försonats”.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget
————————————————————————–