Dikt via Per Beronius; Åldersmyten och tidsbegreppets svanesång, 22 februari, 2018

Ämne: Åldersmyten och tidsbegreppets svanesång
Meddelande:
Föryngringens tidevarv
till Jorden kommen, så kom då än en gång
frågan mig tillmötes, för vilken gång i ordningen
eller snarare oordningen.
Det har jag tappat räkningen på
“hur gammal är du”, inte, “hur ung är du”.
Mörkrets krafter sig ej förnekar
dessa satans beläten, som gör vad de kan
i akt och mening att Jorden, denna Universums pärla
roffa åt sig, ordets makt över tanken.
Den ställda frågan
om det vi kallar ålder, är komplett meningslös
och varför det.
Ett kort svar på denna fråga
allt i Universum handlar om
ett tidlöshetens eviga nu.
Så som det sagts mer än en gång förut
det beläte vi kallar tid, är blott och bart en illusion
ur det förflutna fött, ett satans påfund
och inget annat.
Den godtrogna människa
låtit sig grundluras, och varför det.
Vanans makt oss övermannat
i dessa, de välsignade tidlöshetens dagar
där vi i Tusenårsriket oss befinner
är inget längre, så som det var
“i fornstora dar”.
Hög tid för oss alla och envar
som har ambitionen att fortsätta
på evighetens tidlösa rymdresa
i en fysisk kropp på Jorden.
Under 300, 500, 1000 år eller mer
om så vi väljer, med tidens illusoriska mått mätt
tänka om, tänka tidlöshetens fria nytt.
Men vi må ha tålamod
det tar sin illusoriska tid
att lära “gamla” hundar sitta.
Valet vårt eget
Moder/Fader Gud, den fria viljan
alla och envar oss given.
Det enda med visshet vi vet, här och just nu
tidlösheten, med sin följeslagare
människans föryngring,
tagit plats på scenen.
Om rätt vi tänkt
en gång och för alla till Jorden kommen
det enda av nöden.
Tänka om, tänka fördomsfritt nytt
lämna det som varit, åt sitt fördomsfulla
självskapade öde därhän.
*  *  *
Av Per Beronius
från den eteriska världen mottaget
____________________________
____________________________________________________________
Långt i det förflutna en grupp själar, själsfränder till ett möte församlades att
riktlinjer dra upp, för ett gemensamt värv, ett projekt, i utvecklingens tjänst
tog av varandra farväl för resor åt skilda håll i Universums väldiga rymd tog
farväl med ett löfte, efter slutfört uppdrag återförenas, mötas åter men denna
gång i fysisk gestalt på den planet vi kallar Jorden, nu är slutpunkten för detta
uppdrag inom synhåll, tidpunkten för återsamling nära, då våra själsfränder vi
åter skall möta, efter denna evighetslånga resa, i Universums väldiga rymd
mötas åter, till en återföreningens fest, i glädje och gamman, därefter dags
ånyo skiljas, för nya uppdrag, i Universums väldiga rymd.
Denna text hämtad ur boken
Röster Från Andromeda
Utgiven 2006
____________________________________________________________

You may also like...