Dikt via Per Beronius; De saktmodiga, 22 juni, 2017
Ämne: “De saktmodiga skall besitta Jorden”
“Vad våldet har skapat, är vanskligt och kort
dör likt en stormvind i öknen bort”.
Ord från en förgången tid besannas
styrkeförhållandet mellan ljuset och mörkret
i stadig förändring till ljusets favör.
De mörka kombattanterna decimeras
från dag till annan, där den ena, efter den andra
tänker om, tänker fördomsfritt nytt.
Till medvetenhet uppvaknade deserterar
tar sin mats ur skolan.
Medan de återstående mörka, gör vad de kan
för att hålla den verbala fanan högt.
Men effekten blir allt mindre
när den ena dagen efter den andra passerar revy.
Luften ur de mörka hattarnas ballong
så sakteliga pyser ut.
En kritisk punkt passerad
den punkt, där påtryckningarna till det som varit
blir helt verkningslöst.
Några dagar
av mörkerkrafternas uppehållande försvar.
Innan deras korthus
det som byggts på lösan sand, rasar samman
till stoft omvandlas.
Utsikten totalförändrad
inte något av det som varit, det minsta sig likt.
Kartan helt ritad om
vi befinner oss nu i Tusenårsrikets trygga hägn.
Inget är längre, så som det varit
under de senaste 13000 årens turbulens
det minsta sig likt.
Mörkret har inte längre, något det minsta
det från dag till annan växande ljuset, att stå emot.
Till sista kommatecken besannas orden
“de saktmodiga skall besitta Jorden”.
Vad mer att säga just nu, än en påminnelse
tidpunkten för de planerade masslandningarna
på Jordens stränder.
Av rymdskeppen där ovan, i himlens rymd
med “Det Nya Jerusalem” i täten, från dag
till annan rycker allt närmre.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————