Dikt via Per Beronius, Domens dag, 2 september, 2017
Domens dag
Inledningsvis, en påminnelse
om några Mästarens Jesu ord, “döm inte
på det att ni inte må bli dömda”.
Fredagen
i den illusoriska tiden långa fredagen
och ändå inte långfredagen.
Om än, i denna prövningarnas dag
som nu äntligen går mot sitt slut, var menad
att fångarna, de som i kroppens varje cell
från den minsta, till den största.
Under mörkrets evighetslånga dominans
bakbundna, i ett järngrepp hållits fast, människans
Gudagivna fria vilja reducerats till noll, noll och noll
av mörkerkrafternas makthavare, de självutnämnda.
I dessa, de yttersta dagar, var menade
att släppas fria, så det må vara.
Men låt oss då minnas
vilken frigörelse, det än vara må
är inte från smärta fri.
Återigen, en påminnelse om de klassiska orden
“visst gör det ont, när knoppar brister”.
Denna, den långa dagens fredag
som nu går mot sitt slut, och ändå inte långfredagen
inget undantag av prövningarnas lott.
De som sig tränger genom märg och ben
att hymla, släta över.
Inget mörker, av vilket slag, det än vara må
att gömma undan, allt skall synliggöras.
Livet transparent
Så som det av Moder/Fader Gud är menat.
Allt i ljuset skall lyftas fram, inget att rädas
förr eller senare, kommer Sanningen
upp till ytan, omöjlig att osynliggöras.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
———————————————————————–
