Dikt via Per Beronius; Enade vi står, 20 april, 2017

Ämne: Enade vi står
Några ord, sedan en länge sedan gången tid
ur ett minnenas arkiv.
“Nu går jag bort, sa lille Per, nu går jag bort dit stigen bär
för att träffa prinsessan Gyllenlock.”
Varför poppar dessa ord upp ur minnesarkivet
kanske ett budskap från ovan kommet, i denna
revolutionens tid, där det mesta ställs
på sin högkantens spets.
Kaoset på Jorden tillsynes fulländat, så må det vara
men en nyfödelse ej från smärta fri, bara att bita ihop
låtsas som det regnar.
Under resan mot den värld
där det förgångna kan lämnas åt sitt öde.
Allt som sig utspelat, sedan Moders/Fadershuset
vi lämnade, för att klara oss på egen hand
så det må vara.
Men låt oss minnas
allt utan undantag har sitt Gudomliga syfte.
Så vad annat göra just nu när det mesta ställs på sin spets
än lämna rädslan åt sitt öde, den är blott och bart
en illusion i ingenmansland.
Anamma kärleken den oemotståndliga
den som allt till en enhetens helhet binder samman
lämna det som varit åt sitt öde därhän.
Med ett kärleksfullt sinne skapar vi samfällt
vi Moder Gaias barn, den nya tiden.
Den som inte har något den minsta likhet med det
som hänt sedan Atlantis gick sitt öde tillmötes
i en evighetens gången tid.
Enade vi står, söndrade vi falla
kan valet vara enklare än så.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————

You may also like...