Dikt via Per Beronius; Lyckan kommer lyckan går. 28 juni, 2017
Ämne: Lyckan kommer lyckan går, valet vårt eget.
Kärleken, med sina båda följeslagare
skönheten och sanningen, evig, aspekter
av Moder/Fader Gud.
Sprider sig, motstånd förutan, likt ringar på vattnet
ringar, som förs vidare, den ena efter den andra
och detta utan slut.
Kärleken evig, ett nödvändigt villkor
för livets fortbestånd.
Kärleken förutan, inget liv, Jorden öde och tom
med kärleken, som ständig följeslagare, evigt liv.
I evinnerliga tider, sedan tiden såg dagens ljus
har människan vandrat i dalgången, den djupa mörka
utan att något det minsta av ljuset förnimma.
Så har det varit de senaste 13000 åren
sedan Atlantis, “den sjunkna ön”, försvann i havets djup.
Människan tog sin tillflykt till andra kontinenter på Jorden
där Gud gav oss en fristad, möjlighet att fortsätta
våra liv på Jordens yta.
Samtidigt som en del fick en fristad
i den inre Jorden Agartha.
Livet på, och i den inre Jorden, ett Gudomligt äventyr
vad annat att göra här och just nu än tacka
vår lyckliga stjärna.
Moder/Fader Gud
vill oss alla och envar blott väl.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–